Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 55. Den rike ynglingen (18:de sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RIKE YNGLINGEN.
235
fader, vänta tills du kan sköta ett segel! Du
hålen så god vän, att du är med den vännen hela
dagen borta och glömmer både middag och
kvällsvard. Nej, säger din moder, i dag blir du hemma.
Boken, seglet och yännen ha blifvit dina afgudar,
som röfva ditt hjärta.
Men om nu människor ej vilja dela dig mellan
sig och afgudarne, huru tror du då, att den store
Herren Gud vill nöja sig med ett deladt hjärta?
Det, som du ej godvilligt gifver honom, det tager
han, utan att fråga dig därom. O, hur ofta, ofta
tager han icke ifrån oss just det, som vi tycka oss
sist vilja mista! Då knotar vårt upproriska hjärta,
och vi tycka, vi oförståndiga, att vår Fader i
himmelen är hård mot oss. Men den dag skall komma,
när vi förstå, att hvad Gud gifver och tager, det
gifver och tager han allt af kärlek, för att både
gåfvan och mistningen skola föra oss närmare
honom. Att kunna försaka sig själf och allt sitt i
kärlek, tålamod och en fast förtröstan, det är nåd,
det är frid, det är lycka, som intet i världen rubbar
mer; det är den smala, men raka och säkra vägen
till Guds eviga glädje. Amen.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
