Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 57. Skatten och pärlan (20:de sönd. efter Tref.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 TJUGONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET.
teg var så ofruktbar, fastän de arbetade träget
natt och dag. Åkern kunde ej bära skörd, därför
att skatten var nedgräfd, ty skatten var Guds
välsignelse.
Då kom där en man, ingen vet hvarifrån, och
han visste ej själf hvarför han just kom till den
ofruktbara åkern. Gud ledde hans steg. Han
fann skatten; — huru han fann den, vet heller
ingen, men han måste ha funnit den i Guds
kärlek, efter han fann den. Nu tänkte han vid sig
själf: jag kan taga denna skatten, efter ju ingen
människa ser mig, men det vore en synd, det vore
att stjäla, efter åkern icke är min. Jag vill åter
gömma skatten i jorden, där den varit förut, och
se till huru jag kan få så mycket penningar, att
jag kan köpa åkern.
Mannen gick hem igen och sålde allt hvad
han ägde, tills han fick så mycket penningar, att
han kunde köpa åkern. Då gick han till åkerns
ägare och sade till honom: sälj din åker åt mig!
Gärna, sade ägaren; det är en usel, ofruktbar åker,
jag är trött på den, du skall få den för billigt
pris.
Nu hade mannen, som ville köpa åkern,
kunnat göra hvad människorna kalla en god affär,
men det hade åter varit en stöld, och därtill var
han för ärlig. Han sade alltså till åkerns ägare:
din åker är icke så ofruktbar, som den ser ut att
vara. Där är en stor skatt fördold, och därför
vill jag betala dig sju gånger mer, än du begär.
— Hvad är detta för inbillningar? skrattade
ägaren. Skulle ej jag känna min åker bättre än du?
Och så blefvo de ense om åkerköpet, och köparen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
