Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
4.
Ej Vara fanns, ej heller Icke —vara,
ej etern eller himlatältets väfnad.
Hvad omslöt allt? Hvar dolde sig det dolda:
de mörka vattnen och de vida djupen?
Då fanns ej död, och ingenting odödligt,
af intet skildes dunkel natt från dag.
Uti sig själf det Enda andlöst bidde,
ett öde världshaf i oändligt mörker.
Allt detta låg i början djupt förborgadt:
det Enda blott, uti sin hylsa slutet,
låg svällande utaf sin egen värme.
Och kärlek fattade dess väsensdjup,
det första fröt till andelifvets flammor,
det djupa band, af siarena skadadt,
som binder varats värld vid Icke—varats.
Men denna stråle, af fjärrskådarn sedd,
var han ej djupet? sköt han ned från höjden?
Där såddes frön — och makter stodo upp:
natur härnere, kraft och vilja ofvan.
Hvem vet och hvem har dristat sig bevisa,
hvarfrån hon kom, den vida skapelsen,
om hon sig skapat själf, om hon är skapad?
Han, som från höga himlen skådar ned,
Han vet det kanske — eller vet det icke?
Rigveda, efter Max Muller. Öfv. af E. Evers.
5.
Tingens väsen sig ej för någon dödlig har visat.
Vare sig Guds natur eller Alltets - ingen den skådat.
Om ock någon ett träffande ord kan fälla däröfver,
syns det mig sväfvande dock: ty allt beslöjas af skenet.
Xenophons lärodikter.
6.
Naturen, mörk på ljusan dag,
en oupplöslig gåta rufvar;
hvad för din ande ej hon yppar af sin lag
afpressas henne ej med hafstång eller skrufvar.
Goethes Faust L Öfv. af F. Rydberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
