Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - C) Två slag af okunnighet - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller någon, som utgör ett undantag. De öfriga framlefva ett drömlif
föga annorlunda än djuren, från hvilka de i det stora hela skilja sig
endast genom omsorgen för det kommande. För det allt emellanåt
uppvaknande metafysiska behofvet är ofvanifrån och i förväg sörjdt
genom religionerna, och dessa, hurudana de än äro, göra dem tillfreds.
Schopenhauer, Par er ga und Paralipomena.
C. Två slag af okunnighet.
l.
Ingen bedrage sig själf. Orn någon bland eder tycker sig vara
vis i denna världen, varde han en dåre, på det att han må vara vis.
Ty denna världens vishet är dårskap inför Gud. Ty det är skrifvet:
Han fångar de vise i deras illfundighet och åter: Herren känner de
vises tankar, att de äro fåfängliga.
l Kor. 3: 18—20.
2.
De tvänne gränserna för den mänskliga kunskapen.
Vetenskaperna hafva tvenne ändpunkter som beröra hvarandra:
den ena är den rent naturliga okunnigheten, i hvilken människan
befinner sig vid födelsen. Den andra ändpunkten är den, hvartill de
stora andar komma, hvilka, när de eröfrat allt mänskligt vetande,
erkänna att de intet veta och åter befinna sig i samma okunnighet
som den, hvarmed de begynte. De som befinna sig emellan båda,
och utgångna från den naturliga okunnigheten icke hunnit fram till
den andra, hafva en ytlig kännedom om vetenskapens räckvidd och
det är dessa, som tycka sig kloka.
Pascal, Lettres.
3.
Jag måste slutligen undersöka om det står i människans
förmåga att finna det hon söker. Och om denna forskning, hvarpå hon
sedan många århundraden nedlagt så mycken omsorg, har försett
henne med någon slags ny kraft eller med någon djupare sanning.
Jag är öfvertygad, att vill hon vara samvetsgrann, måste hon
erkänna hela vinsten af denna långa undersökning bestå däri, att hon
lärt sig inse sin egen svaghet. Den okunnighet vi af naturen ega
hafva vi efter långt studerande måst tillstå och bekräfta. De
verkligt lärda människorna går det som med sädesstråna på fältet. De
växa raskt upp och resa hufvudet rakt och stolt i höjden, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
