Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
mig!" Men du skall icke omsätta mig i ditt väsen som en jordisk spis,
utan du skall själf blifva förvandlad i mitt väsen." Och jag förstod
ordet: "Du har tuktat dem efter deras missgerningar och låtit min
själ sönderrifvas som en spindel väfnad." Och jag sade: "Är då
sanningen intet, eftersom den icke eger några dimensioner". Och du
ropade ur fjerran: "Nej, jag är den jag är!" Och jag förnam det,
förnam det med mitt hjärta och kunde icke vidare tvifla. Jag skulle
förr tvifla på mitt eget lif än på sanningens tillvaro, hvilken
igenkännes och förnimmes genom sina verk.
Augustini Confessiones.
3.
Himmel och jord, alla konungars och kejsares borgar kunna ej
förmå Gud att af dem göra sig en boning. Men i den människa som
håller hans ord, inom henne vill han bo. Söker man, hvarest Gud
finnes, så finner man honom hos dem, som höra Kristi ord, såsom
Kristus säger: om någon älskar mig, så skall han bevara mitt ord
och vi skola blifva boende hos honom.
Luthers Bordsamtal.
4.
Det är en underlig invändning när man framhåller, att det vore
värdigare tänkt om Gud och hans fullkomlighet, om man antoge att
han icke haft nödigt att i en tillagd uppenbarelse lägga en
förbättrande hand vid sin värld. Liksom orn det här vore fråga om
förbättring och icke fast mera om vårt, de vilsefarande och syndiga
människornas behof att Gud med sin sanning och nåd kommer oss
till mötes, på det att vi må komma till honom. På lika lös grund
bygger man, när man förmenar att genom en uppenbarelse
människoanden dömes till blott passivitet, hvilket vore densamma ovärdigt
och äfven i motsägelse mot dess natur, som är aktivitet och fordrar
ansträngning. Det är ju äfven i andra fall så, att allt det bästa till^
faller oss såsom en skänk, jå till och med när våra bästa tankar
uppstå, inskränker sig vår uppgift till att i vårt tankelif upptaga och
bearbeta dem. Vi äro ju i allting närmast mottagande och först
sedan själfständigt verkande, synnerhet då det är fråga om den
högsta sanningen och gemenskapen med Gud.
Luthardt, Apologetiska föredrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
