Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
funnit, men hvilka hon efter sina egna grunder måste erkänna för
sanna, och hvilka bevara henne för många förvirringar men i öfrigt
lemna henne full frihet? Strider det mot skepparens värdighet att i
nattens mörker begagna sig af en lantärna, som varnar honom för
de omkringliggande klipporna och refven? Beröfvar honom väl
hänsynen till fyrbåken hans frihet i manövreringen? Den erfarenheten,,
som den åt sig själf hänvisade vetenskapen enligt historiens
vittnesbörd gjort, borde i detta afseende bevara oss för dåraktig
själfförhäf-velse. Vi kunna aktgifva, i hvilka grofva villfarelser äfven sådana
gudomliga genier som Plato, Aristoteles och andra hafva fallit, Ocb
äfven i nyare och nyaste tid ges det knapt något förnuftsvidrigt, som
icke funnit försvarare. Gent emot dylika fakta borde man heldre
vara glad att vi uti den kristna religionens orubbliga sanningar ega
en ledstjärna, vid hvilken vi kunna tid efter tid leta oss fram.
P. Cathrein, Moralphilosophie.
Människans sökande efter sanning.
I alla tider har människan, så snart hon kommit till ett redigt
medvetande af sig själf och sin varelses skiljaktighet från andra ting^
och varelser, känt hos sig en drift till något bättre, än de
jordiska-begärens tillfredsställande, känt hos sig ett värde af ädlare art, än
djurets och plantans, och anat med mer och mindre klarhet något
högre, något säkrare, än de yttre omvexlande föremålen och
dessas-intryck på hennes sinliga natur. Hon har velat förstå världen, och
dess upphof och de lagar, efter hvilka den styres. Hon har velat
inse de skäl, för hvilka hon är till; det mål, hvartill hon bör syfta;
det förhållande, hvaruti hon står till eit mäktigare, i allt sig
förkunnande Väsende, och den grund hon har för sin hemlighetsfulla
väntan af något, som är bortom och öfver den skumma, trånga
synkretsen för hennes jordiska sträfvanden, njutningar och lidanden. Hor»
har frågat erfarenheten; men hon har ej kunnat sammansätta till ett
helt de strödda länkarna af en kedja, hvars början och hvars
slut-förlorade sig i ett ogenomträngligt mörker. Hon har gått in i
djupet af sin egen själ, för att där finna svaret; men hvad har hon
funnit? ett förnuft, som vill omfatta det oändliga, men famlar
villrådigt inom det närvarande ögonblicket; eri vilja, som i oupphörligt
vankelmod slites mellan böjelsen och pligten; och egenskaper, son>
befinnas öfverflödiga eller obrukbara för de timliga behof ven, och
krafter, som ej i tiden hinna sin mognad, och önskningar, som ej på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
