Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - C) Kosmologien enligt nyare tidens filosofi och naturvetenskap - b) Spekulativ-empirisk uppfattning - 12. Om själfalstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
för lif ägnad plasma för handen, så behöfver blott denna
individualisera sig, likasom vid kristallbildningen kristallernas moderlut
individualiserar sig. Sker däremot monerernas uralstring genom verklig
autogoni, så fordras därtill äfven, att denna för lif mottagliga plasma,
detta urslem bildar sig ur enklare kolföreningar. Då vi nu äro i
stånd att i våra kemiska laboratorier på artificiel väg frambringa
dylika sammansatta kolföreningar, så ha vi alls ingen grund till det
antagandet, att icke äfven i den fria naturen förhållanden finnas,
under hvilka dylika föreningar kunna uppstå. Så snart rnan förr sökte
tänka sig uralstring, strandade man på den organologiska
sammansättningen af äfven de enklaste organismer, man då kände. Först
sedan vi blifvit bekanta med de ytterst viktiga monererna, först
sedan vi i dem lärt känna organismer, som alls icke äro sammansatta
af organ, som blott bestå af en enda kemisk förening och dock växa,
nära och fortplanta sig, är denna hufvudsvårighet löst. Hypotesen
om uralstringen har därigenom vunnit en grad af sannolikhet, som
berättigar den att fylla luckan mellan Kants kosmogoni och Lamarcks
descendensteori. Bland de hittills kända monererna gifves till och
med redan en art, som kanske ännu ständigt uppkommer genom
uralstring. Detta är den underbara, af Huxley upptäckta och beskrifna
Bathybitts.
Endast sådana homogena, ännu alls icke differentierade
organismer, hvilka i sin likartade sammansättning af enahanda smådelar
komma nära de oorganiska kristallerna, kunde uppstå genom
uralstring och kunde blifva alla öfriga organismers urfäder. Vid deras
fortsatta utveckling måste vi betrakta såsom den viktigaste processen
bildandet af en kärna (nucleus) i den strukturlösa lilla
ägghvitklum-pen. Denna kunna vi fysikaliskt föreställa oss såsom en förtätning
af de innersta centrala ägghvitpartiklarna, hvarmed en kemisk
förändring af desamma gick hand i hand. Den tätare, centrala massan,
som i början småningom öfvergick i den periferiska plasman,
afsön-drade sig sedermera helt och hållet från denna och bildade sålunda
en själfständig, rund, i kemiskt hänseende något annorlunda
beskaffad ägghvitkropp, kärnan. Men genom denna process har af moneren
redan blifvit en cell. Att nu en ytterligare utveckling af alla andra
organismer från en sådan cell icke erbjuder någon svårighet torde
genom de föregående kapitlen ha blifvit klart. Ty hvarje djur och
hvarje växt är i början af sitt individuella lif en enkel cell.
Människan så väl som hvarje annat djur är i början ingenting annat än
en enkel äggcell, en enda liten slemklump, i hvilken finnes en kärna.
li Naturlig skapelseliisioria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
