Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 2. Religionen består icke i religionssystemer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
byggnader från rikt begåfvade folks meningslösa fabler till den mest
förfinade deism, från den råa tron på människooffer till dessa illa
sammanfogade stycken af metafysik och moral, som man nu kallar
en renad kristendom; och I hafven funnit dem alla orimliga och
förnuftsvidriga. Det är långt ifrån, att jag härutinnan vill motsäga
eder. Fastmer, om I blott uppriktigt tillstån, att de mest utbildade
religionssystemen äga dessa egenskaper icke mindre än de råaste,
om I blott insen att det gudomliga icke kan ligga i en rad system,
som slutar på båda sidorna med något lågt och föraktligt, så vill jag
gärna befria eder från besväret att närmare värdera de leder, som
ligga mellan dess yttersta ändar. Må de alla visa sig för eder såsom
öfvergångar och ett närmande till den sista, hvarje led framgående
mera glänsande och förfinad ur händerna på sin tidsålder, till dess
konsten höjt sig till detta fulländade tonverk, hvarmed historien
be-gåfvat vårt århundrade. Men denna fulländning af troslärorna och
systemerna är ofta allt annat än religionens fulländning, jå, icke
sällan fortgår denna fulländning utan den ringaste gemenskap med
religionen. Jag kan inte tala härom utan grämelse, ty en hvar, som
har sinne för allt, som framgår ur djupet af vårt inre, och för hvilken
det är en allvarlig sak, att hvarje sida af den mänskliga naturen får
utbildas och träda fram, kan icke utan smärta se huru det höga och
härliga hos människan aflägsnats från sin bestämmelse och beröfvats
sin frihet för att hållas i en föraktlig träldom af barbariska och
kalla tiders skolastiska och metafysiska andar. Ty hvad äro dock
dessa lärobyggnader i och för sig annat än konstverk af det
beräknande förståndet, hvari hvarje enskild lära uppehälles genom
ömsesidig begränsning. Eller förekomma de eder annorlunda, dessa
teolo-gi%ka systemer, dessa teorier om världens uppkomst och slut, dessa
analyser om beskaffenheten af ett obegripligt väsen, i hvilka allt
mynnar ut i ett kallt bevisande och äfven det högsta blott kan betraktas
som en vanlig skolstrid? Men, jag åberopar mig på eder egen känsla,
detta är sannerligen icke religionens karaktär. Om I alltså blott
hafven de religiösa lärosatserna och åsikterna för ögonen, så kännen
I icke ännu religionen själf, och hvad I förakten, år icke denna.
Men hvarför hafven I icke trängt djupare in till det, som är
innan-sidan af detta yttre? Jag beundrar eder frivilliga okunnighet, I
fromme forskare, och den alltför lugna tillfredsställelse, uti hvilken I
sysselsätten eder med det, som närmast förelägges eder. Hvarför
betrakten I icke*det religiösa lifvet själf? Denna sinnets fromma
lyftning framför allt, i hvilken alla edra öfriga sysselsättningar
tillbaka-trängas och liksom upphäfvas och hela själen uppgår i en omedelbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
