Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 4. Gudomen skapad efter människans bild - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
mäktig att frambringa eller efterbilda, nödgar henne att förutsätta
någon skilnad mellan henne och gudomen. Men hon vet icke,
hvarest hon egentligen skall blifva stående. Hon fruktar att misstaga
sig, om hon skulle vilja nogare angifva gränserna för de egenskaper,
hon tillagt gudomen. Ordet "oändlig" är det obestämda och
spetsfundiga uttryck, som hon begagnar sig af för betecknande af desamma.
Hon säger, den gudomliga makten är oändlig och det betyder, att
hon icke vet, hvar den gudomliga makten upphör, då hon
öfvertän-ker de stora verkningar till hvilkas upphof hon gör detta väsen. Hon
säger: hans godhet, hans vishet, vetande och nåd äro oändliga, och
det vill ånyo ej säga annat än: hon vet icke, hum vidt de
fullkomligheter kunna utsträckas hos ett väsen, hvars makt öfverträffar
hennes makt så betydligt. Hon säger: gudomen är evig, d. v. s. oändlig
med afseende å varaktighet, emedan hon icke kan begripa, att den
har börjat att vara till och någonsin skall upphöra, ty hon anser
detta för en ofullkomlighet hos dessa försvinnande väsen, som hon
ser upplösas och underkastas döden. Hon förutsätter, att orsaken
till de verkningar, som ligga framför henne är nödvändig, oföränderlig,
förblif vande och ej underkastad samma växling, som alla dessa
flyktiga verk af hennes hand, som hons er underkastade upplösning,
förstöring och förändring till sin gestalt. Då den förmente behärskaren
af naturen alltjämt förblir osynlig för människan och handlar på ett
ofattligt, hemligt sätt, likt den hemliga princip, som lefvandegör
hennes kropp, så blir Gud driffjädern till alla yttringar i världsalltet
och således själen i lifvet och grundorsaken till hela naturens rörelse.
Ändtligen,^ sedan den mänskliga spetsfundigheten kommit därhän att
tro, att den inre principen som sätter lif i vår kropp är en ande, en
immateriel substans, så tänker människan sig också Gud såsom andlig
och immateriell. Hon tänker sig honom såsom oändlig, oaktadt han
enligt hennes mening icke har något gemensamt med utsträckning,
hon tänker sig honom orörlig, oaktadt han är i stånd till att röra
hela naturen och enligt de antagna förutsättningarne är orsaken till
alla hos denna försiggående förändringar.
Systéme de la Nature II: 2.
5.
Som mänskan är, sin Gud hon. gör,
och Gud därför får klent gehör!
Goethe, Xenien. Öfv. af E. Evers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
