Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 14. För vilden är allt utomordentligt Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Herr Marshall berättar oss vidare, att Pålålen, då han i själfva
verket är en Gud, med full rätt får uttala sina medgudars namn, en
frihet, som icke är medgifven någon utom honom. Denna upphöjelse
till gudomlig värdighet af en lefvande medlem af stammen, som
besitter en viss obestämd öfverlägsenhet träder oss i liknande form till
mötes bland Central-Amerikas invånare. Herr Montgomery skildrar
på följande sätt indianerna från Talsique, huru de tillbedja en sådan
gud med alla vanliga ceremonier:
"Det var ingen annan än en gammal indian, som de prydt på
ett besynnerligt sätt och placerat i en hydda, dit de nu gingo i
mängd att hedra honom, i det de erbjödo honom som offer frukterna
af sin flit och utförde i hans närvaro vissa religiösa ceremonier på
gammalt häfdvunnet sätt."
Uppenbart skola folk, som af någon ej närmare synlig
anledning betrakta en af de sina med vördnad och söka att försona
honom, synbarligen i den tro, att han kan tillfoga dem godt eller ondt,
på sådant sätt så småningom göra af honom en gudomlighet. Ty
orn andar i allmänhet äro fruktade, så gäller detta ännu mera orn
anden af en sådan, som under sin lifstid utmärkt sig. Sannolikt
förekommer öfverhufvud ingenstädes en dyrkan af förfäder, som icke
visat en sådan tendens att härleda en mäktig ande från ett
framstående mänskligt väsen. Vi hafva sett, hurusom hos Amazulerna
det är den i minnet fortlefvande grundaren af familjen, som man
företrädesvis söker att försona, och det kan väl endast bero däraf,
att denne grundläggare var de öfrige öfverlägsen. Vi ha likaledes
sett, att bland Central-Amerikanerna Tamagastod och Cipatoval
förestälde de äldsta, ännu bekanta förfäderna, och deras handlingar voro
sannolikt ovanliga nog, för att hålla minnet af dem lefvande. Här
måste jag äfven såsom en idé af tydligen besläktadt ursprung
omnämna Kamtschadalernas gud. Grieve berättar oss, att dessa
invånare sade, "att Kut, som de mången gång kalla gud, men också
mången gång sin förste fader, två år lefde på hvarje flod och alltid
öfverlämnade åt sina barn den flod, hvarpå de blifvit födda, såsom
deras egen arfvedel."
Sådana fakta visa i sin allmännaste form, huru föreställningen
om en Gud börjar skjuta fram från föreställningen om en ovanlig
personlighet, som fruktades under sin lifstid och ännu mera efter
sin död vardt fruktad.
Herbert Spencer, Sociologie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
