Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - C) Renare filosofiska åskådningar - 5. Gudasagorna och den platonska staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
o.
Gudasagorna och den platonska staten.
Först måste vi således, tyckes det, hålla uppsikt öfver
sågo-diktarne och, om de dikta en skön saga, upptaga denna, men utesluta
de andra. De gillade och upptagna sagorna skola vi öfvertala
vårdarinnorna och mödrarna att berätta för sina bara och att bilda deras
sinnen vida mer genom sagorna än deras kroppar med händerna.
Men af de sagor, som de nu berätta, måste största delen förkastas.
Hvilka då?
Efter de större sagorna, sade jag, kunna vi bedöma äfven de
mindre; ty de måste ju vara af samma art och utöfva samma
inflytande, de mindre såväl som de större. Eller tror du icke det?
Jag förmodar det. Men jag vet icke ens hvilka du menar med
de större.
Dem som Homeros och Hesiodos och de öfriga skalderna hafva
berättat oss. Ty desse hafva sammansatt diktade berättelser och
föredragit dem för människorna och föredraga dem ännu.
Om hvilka talar du och hvad är det som du hos dem klandrar?
Hvad man, svarade jag, i första rummet och på det högsta
måste klandra, i synnerhet om det diktade icke blir på ett skönt sätt
framstäldt.
Och detta skulle vara?
När någon i sin berättelse om gudarne illa framställer deras
natur och egenskaper, liksom en målare som framställer en bild
alldeles olik den, som han troget ville teckna.
Jå, sade han, det är rätt att klandra dylikt; men hvad mena vi
med detta och hvarpå syftar du därmed?
Först och främst den största osanning om de största och
högsta ting, illa framstäld af sin upphofsman, nämligen huru Uranos
föröfvade det, som Hesoidos om honom berättar, och huru Kronos
hämnades på honom. Men Kronos’ bragder och det onda han själf
led af sin son borde icke, äfven om det vore sant, så där
obetänksamt framställas för ungt och oförståndigt folk, utan så mycket som
möjligt förtigas. Men blefve det nödvändigt att berätta det, borde
det meddelas såsom en hemlighet åt så få som möjligt, sedan de
offrat, icke en gris, utan ett stort och mycket dyrbart offer, på det
så få som möjligt måtte få tillfälle att få kunskap om
hemligheten.
Jå, sade han, dessa berättelser äro verkligen betänkliga. .
Och böra icke, min Adeimantos, tillåtas i vår stat. Icke häller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
