Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - C) Renare filosofiska åskådningar - 6 - 7. Hymn till Zeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inn
<0
tilltagande, himlakropparnes upp- och nedgång och betraktade deras
evigt oafbrutna och oföränderliga kretslopp: de skulle med all
säkerhet tro, att det verkligen gifves gudar och att alla dessa
öfverväldigande storverk utgå från gudar.
Aristoteles, enligt Cicero: De natura Deorum.
7.
Hymn till Zeus.
Hell dig, Zeus, allsmäktige Gud, du högste bland gudar,
Skapare och Försyn, Du, som stiftat de eviga lagar!
Du oss, mänskor, beskärt din ära att talja och prisa,
ty af ditt släkte äro ock vi *) och vi till din afbild
ensamt skapta bland allt, som lefver och vandrar på jorden.
Därför prisar jag dig och ditt allt omfattande välde.
Villigt, hvart du det för, dig lyder det ordnade världsallt
kretsande kring vår jord, behärskadt af skaparens vilja.
I din mäktiga hand du håller den flammande blixten,
härskarens sändebud i dubbelviggade strålar.
När han mot jorden far, i bäfvan skapelsen skälfver,
han det budskap för, som himmelens stjärnor förtälja
stora och små, att du är världens allsvåldige konung.
Dig förutan ej sker det minsta, o Fader, på jorden,
intet i himmelens höjd och intet i böljande hafvet,
om ej det onda som drifs af illasinnade dårar.
Men det onda också du vet att vända till godo,
skapa af dunklet ljus och göra det slemma till nyttigt.
Godt och ondt till ett ordnadt helt för ditt öga gestaltas,
så att en härskande lag i alltets eviga väsen
bjuder de ondas hop på vedergällningen tänka,
fast de i olycksaligt begär efter timliga håfvor
intet höra och se af Guds allgiltiga lagar.
Följde de dem., de förde en vis och lyckosam vandel,
nu de storma framåt i yrsel mot växlande målen,
än på ärans stråt i kampens bittraste f äj der,
än i brännande törst efter snöd och lockande vinning,
eller lefves ett yppigt lif i lustarnes sköte.
Men hvad vinner väl mänskan till sist med sin jäktande oro?
Ack, af sin önskan blott hon alltjämt finner dess motsats.
*) Jämför Pauli tal på Areopagen i Aten — Apostl. Garn. 17 k.
där aposteln citerar detta ställe ur Kleanthes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
