Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - C) Renare filosofiska åskådningar - 12 - 13 - 14 - 15 - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
alla äro dock af den åsikt; att det gifves en gudomlig makt och ett
gudomligt väsen; och detta är icke påverkadt af en mänsklig
öfverläggning eller öfverenskommelse; icke genom mänskliga inrättningar
är tron befästad, icke genom några beslut. Men i hvarje fall måste
det öfverensstämmande vittnesbördet bland alla folk anses såsom en
naturens lag.
Cicero, Samtalen på Tusculum.
13.
Om gudarne öfverhufvud rådslå om mig och om det som skall
ske, då är också deras rådslut godt Ty i alla händelser kan man
svårligen föreställa sig en rådvill gud. Och orn så är — af hvilken
orsak skulle de vilja min ofärd? Hvad skulle den betyda för dem
eller för det hela, som de öfvervaka? Men angå icke deras
öfverläggningar mina enskilta angelägenheter, så med all säkerhet röra
de sig om världens i allmänhet, hvaraf också mina utgöra en del,
och då måste jag helsa dem välkomna och älska dem. Bekymra
de sig däremot om intet, hvad vi likväl ej kunna tro — ty hvartill
tjänade då våra offer, böner, eder och allt hvad vi pläga öfva under
förutsättning att gudar finnas och lefva ibland oss? — så åligger det
dock mig själf att bekymra mig om mina angelägenheter. Ty
därtill har jag fått min omdömesförmåga, att jag vet hvad som är
mig tjänligt.
Markus Aurelius, Meditat.
14.
Tala så med människorna som om gudarne hörde det och så
med gudarne, som om människorna förnummo det.
Macrobius Såt. L
15.
Gudar ej skapas af den, som formar i guld eller marmor,
gudarne skapas af den, hvilken dem nalkas i bön.
Martialis Epigr. Vill.
16.
Med nödvändighet hör till höge gudarnes väsen
att i salig frid sin odödliga tillvaro njuta
högt öfver allt, som oss härnere tynger och mödar.
Fria från jordisk sorg och fria från jordiska smärtor,
i sin fullkomlighet själfva sig nog de intet behöfva,
taga ej del i vår fröjd och hysa ej vrede emot oss.
Så ock jorden ej någonsin ägt en skymt utaf känsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
