Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - III. Henoteism och Dualism - B) Dualism - 2. Satan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
som kände ovan tyngd, tills ned han slog
på land, om det var land, som städse brann
med hårdnad eld som sjön med flytande.
Och sådan var dess färg, som när en stöt
af underjordisk vind för bort ett block,
ryckt från Pelorus, från en krossad vägg
af ^Etnas askberg, hvars med eldfangdt grus
starkt fyllda innanmäten fatta eld
och slungas våldsamt upp, mer snabbt än vind,
samt lämna kvar en afsvedd botten, svept
i stank och rök. Slik hvila unnas här
hans olycksfot.
Milton, Det förlorade Paradiset I, Öfv. af F. E. Öman.
C.
Satan det hörde, bestört han såg genom grafvårdens öppning,
såsom en gudsförnekare ser mot den äskande himlen,
ur hvars hotande moln nedstörtar den ljungande hämnden.
Satan hade förut blott pinat Samma på afstånd,
och ur deri djupaste vrån af den hemska nattliga griften
skickat långsamt tärande kval. Nu han reste sig åter,
rustad med dödens skräck och störtade blindt öfver Samma,
Samma sprang opp, men föll vanmäktig ånyo tillbaka.
Af sin mordiske fiende bragt till gränsen af vanvett,
skakad i anden, han drefs till klippans yttersta spetsar,
där, världsdomare, re’n den illfundige Satan beslutit
krossa honom till döds. Men Du var redan tillstädes,
re’n din förekommande nåd din förvirrade afbild
bar, att icke han sjönk, på trogna, allsmäktiga vingar.
Då förgrymmade sig mandråparen, redan i fjärran,
gripen af skräck för annalkande guden. Men Jesus
vände sin frälsande blick mot Samma, och utur den blicken
strömmade lefvande kraft; då kände den bäfvande Samma
Frälsar’n igen; i hans drag, de bleka, lifvet sig tände;
gråtande såg han mot himmelen upp, men när tala han ville,
tungan vägrade ljud, han kunde i jubel blott stamma,
hänryckt bredde han armarna ut i odödelig längtan,
och mot den gudalike han såg med tacksägelsens blickar.
Men med sin mäktiga röst till Satan talte Messias:
" Olycksande, hvem är väl du, att inför mina ögon
så du pina djärf s ett släkte, beredt till förlossning?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
