Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lägre Monoteismen - II. Hednisk och Muhamedansk monoteism - 2. Indianernas monoteism - 3. Muselmanens förhållande till de otrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
voro eld, hans blickar ljungeldar, hans vingslag åska. Den store
anden är för indianen framför allt tordönets gud — däraf deras fruktan
särskildt för åskan. — Hans vanliga boning sökes i himmelen,
framför allt i solen, som hos många folk just kallas den store andens
hus. Förutom gestalten af en fågel, tillägges också den store anden
människogestalt; han betecknas understundom som "den hvite
mannen" eller "den store höfdingen" i himmelen. Man tror, att han hör
och ser allt, att han icke är synlig för människorna, men dock icke
utan kropp. Må detta än förefalla den tänkande motsägande, så är
det dock icke så, när man likt indianen icke drager ut några
konsekvenser, utan rätt och slätt stannar vid, att den högste guden är
öfver allt närvarande, och att han har en kropp, men undandrager
sig oss, och då man besinnar att människogestalten alltid erbjuder
sig såsom den närmast liggande och lämpligaste personifikationen af
detta väsen.
Waitz, Anthropologie der NaturvölJccr, III.
3.
Museimanens förhållande till de otrogna.
a.
O människor! en liknelse framställes för Eder; lyssnen på den!
De afgudar, som I åkallen utom Gud, kunna sannerligen icke en
gång skapa en fluga, om de ock samfäldt försökte det. Tager flugan
något ifrån dem, så kunna de icke rycka det ifrån henne. Hjälplös
är tillbedjaren och den tillbedde.
6.
O I som tron! väljen Eder förtrogne endast ibland Eder själfve.
De otrogne skola ej upphöra att fördärfva Eder. De önska eder
undergång. Hatet har visat sig i deras tal; men det som deras
hjärtan dölja är ännu värre.
c.
Bekrigen på Guds väg dem, som eder bekriga; men öfverträden
ej Guds bud (genom att först anfalla); ty Gud älskar ej de olydige.
Döden dem, hvarhelst I träffen dem, och utdrifven dem därifrån de
hafva utdrifvit eder. Ty frestelsen (till affall ifrån eder tro) är
svårare synd än dödandet. Men bekrigen dem ej vid det heliga templet,
så vida de ej där anfalla eder. Om de då anfalla eder, så döden
dem. Sådan är de otrognes lön. Upphöra de med strid och otro,
så är Gud sannerligen förlåtande, barmhärtig. Bekrigen dem, till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
