Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kristliga monoteismen - II. Bön och religiositet - 5. Bönens välsignelse - 6. Det upplyftande i bönen - 7. Pytagoras bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
marken; men vattnade af daggen, få de åter sin friskhet och höja
sina försmak tände hufvuden.
Det gifves alltid förhärjande vindar, som stryka fram öfver
människans själ och uttorka den. Bönen är daggen, som
vederkvicker den. Lammenais, Trons ord.
6.
Det upplyftanda i bönen.
Det gifves stunder, då Guds nåd på ett mera kännbart sätt
nalkas en människas hjärta, då själen tycker sig likasom svinga sig
upp på hoppets och bönens örnvingar till alla himlars himmel, då
det förefaller oss, såsom vore vi upptagna i Guds omedelbara närhet,
där vi se och höra outsägliga ting. Sådana stunders erfarenheter
kunna gå upp emot ett helt lifs; ty rörelser af ett sådant slag
upphäfva all tidsförnimmelse; de "göra evigheten till en timme och
timmen till en evighet". I sådana stunder äro vi närmare Gud än
annars; vi tycka oss känna honom och vara kände af honom; och om
det i en sådan stund vore möjligt för någon människa att se in i
våra själar, skulle hon varsna allt, hvad som är störst och
oför-vanskligast i vår varelse. Dock sådant är icke en vanlig människa
i stånd att se; det kan endast ses af honom, hvars hand skulle
ledsaga oss, och hvars högra hand skulle föra oss, äfven om vi toge
morgonrodnadens vingar och blefve ytterst i hafvet.
Farrar: Jesu lif.
7.
Pytagoras bön.
"Förrn ljuflig sömn ditt öga sluter till,
väl dig, om väl du öfvertänka vill,
huru de té sig händelsernas gång
och hur du vandrat under dagen lång!
Hvad har jag lärt, där jag har varit?
Af hvad jag sett, hvad jag erfarit?
Hvad vet jag mer af hvad jag veta bör?
Hvad har jag gjort, som rätt är, att jag gör?
Hvad har jag sökt, som helst jag borde fly?
Finns någon pligt, jag gärna velat sky?
Har jag ej öfvat mången dårskap ny?
Ransaka så ditt hjärta! är det bud,
som leder dig till dygden och till Gud."
Ur John Ellis: gudomlig uppenbarelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
