Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationela moralen - III. Inderna - B) Godt och ondt - C) Ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
Ensam till världen föds mänskan, ensam går hon den sista stråt,
ensam vinner hon dygdlönen, ensam undfår hon syndens straff.
När fränderna ett lik nedsatt på jorden, lik en klump af ler,
med bortvändt anlet fly desse; blott dygden med den döde går.
Därför må mänskan städs samka till sällskap dygdens skatt åt sig;
med dygolen till sitt värn går hon trygg genom mörkrets hemska nejd.
Den man, som dygden främst söker, hvars synder boten plånat ut,
i strålig luftgestalt stiger han genast upp till paradis.
Ur Manus logar.
Vara lärd och icke fri,
ta för somliga parti,
vara ung och ändock dryg,
full med högmods satanstyg,
bygga sig ett eget bo
utan medel till en ko,
mycket äga, mera söka,
synd med fräckhet städse öka,
och ej låta sinnet störa —
slikt skall få ett slag på öra.
9
Konung, som i all sin nåd
håller sig med fala råd,
ättling af högboret hus,
som är narr bland skål och krus,
äkta man, hvars hustru tar
penningnyckeln i förvar,
lärd, som skrifterna studerat,
men i goda verk fallerat, —
hvem är mera värd än de
att få lida spott och spe?
Densamme.
C. Ödet.
l.
Det händer mänskan hvad som hända skall,
den lagen ej en Ghid ens mäktar röra,
därför mot ödet står jag lugn och kall,
min lott är min, och andras dem tillhöra.
PantscJiatantra.
2.
En råbock fastnat i en snara,
men slet sig lös ur denna fara,
och lopp till skogen glad och yr,
där hotar skogsbrand, men han flyr;
knappt räddad ser han jägarns pil
och flyr på nytt som stormens il,
men stupar i en brunn till sist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
