Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - B) Hellener och romare - 2 - 3. Dygden beror af Kunskapen - 4. Själens natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
2.
Människan är normen för alla ting såväl för de varande i
deras existens som för de icke varande i deras icke-existens.
Protagoras hos Diog. Laert IX.
3.
Dygden beror af Kunskapen.
Vishet och sedlig besinning söndrade han ej från hvarandra,
utan han bedömde både en vis och en sedligt besinningsfull
människa efter den omständigheten, att man med kännedom af det ädla
och goda tillkämpade detta och att man med kännedom af det
osedliga undveke detta. Och då man ytterligare frågade honom, om han
ansåge dem, som visste, hvad man bör göra, men gjorde motsatsen,
för på’ en gång visa och sedligt starka, sade han: "Nej, jag anser
dem fastmer för både ovisa och tygellösa; ty jag tror, att alla
människor bland förhanden varande möjligheter utvälja hvad de anse
vara för sig nyttigt och göra detta. Efter min öfvertygelse äro alltså
de som handla orätt hvarken visa eller sedligt besinningsfulla." Han
påstod äfven, att både rättrådigheten och hela den öfriga dygden
vore detsamma som vishet; ty såväl de rättrådiga gärningarna som
alla andra, hvilka hafva sin grund i dygden, vore ädla och goda, och
hvarken voro de, som kände detta ädla och goda, i stånd att
föredraga något annat framför detta, ej heller de, som icke kände det,
i stånd att utföra det, utan om de äfven försökte göra det,
misslyckades de. Alltså, då såväl de rättrådiga som alla andra ädla och
goda gärningar hafva sin grund i dygden, vore det tydligt, att såväl
rättrådigheten som hela dygden för öfrigt vore detsamma som
vishet. Galenskap åter påstod han vara motsatsen till vishet; dock
ansåg han icke okunnighet vara detsamma som galenskap, men att
icke känna sig själf och att hafva meningar om saker, som man
icke känner, och tro sig begripa dem, detta ansåg han vara nära
nog detsamma som galenskap.
Xenophon, Hågkomster om Sokrates. Öfv. af Ljungdahl.
4.
Själens natur.
Angående själens väsen måste vi uttrycka oss så: att säga
hurudant det är, därtill behöfves i hvarje fall en gudomlig och mycket
vidlyftig framställning, men hvarvid det kan liknas, därtill fordras
blott en mänsklig och mindre. Låtom oss framställa det sålunda.
Själen må således liknas vid den sammanväxta kraften hos ett be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
