Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 4. Mänsklighetens epoker enligt positivismen - 5. Dygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
ningsbegäret hafva sina alternativer af kraft och af förslappning; af
ärorika resultater och af ofruktbar äflan; de utveckla sig och gå
framåt än isolerade, än tillsammans. Orn Indien fördjupade sig i
mytologiska symboler och i panteismens intet, så odlade Grekland
med samma framgång både metafysiken och naturvetenskaperna.
Aristoteles var Platos samtida. Om några folk sväfvade mellan de
teologiska begreppen, de metafysiska abstraktionerna och de
vetenskapliga studierna, så förblef det Judiska folket i det teologiska och
monoteistiska tillståndet. I det sextonde århundradet, då
pröfnin-gens och oberoendets ande vaknade och utbredde sig, åtempplifvades
och stärktes på samma gång äfven den kristna tron, och det
sjuttonde århundradet såg på samma gång grundas det protestantiska
Englands frihet och det katolska Frankrikes filosofiska och litterära
ära. Människoanden har sina särskildt gynnade arbeten och gör
särskildt stora framsteg, efter tider och omständigheter, men finnes dock
alltid till hel och odelad. Han afstår aldrig från någon af sina stora
förhoppningar eller från något af sina stora verk, och han stympas
och förnedras på ett märkvärdigt vis af dem, som framställa honom,
såsom om han under århundraden hade förirrat sig i tomma
ansträngningar för att lära känna Gud och sig själf, och hvilka döma
honom till att hädanefter draga sig tillbaka inom forskningar öfver
matenen, dess krafter och dess lagar.
F. P. G. Guizot: Den kristna religionens närvarande tillstånd. IV: Positivismen.
5.
Dygd.
Hvad är dygd? Att göra godt mot nästan. Kan jag kalla
något annat dygd än att göra godt? Jag är fattig och du är gifmild;
jag är i fara och du kommer mig till hjälp; jag blir bedragen och
du säger mig sanningen; jag blir tillbakasatt och du tröstar mig;
jag är okunnig och du undervisar mig — därför kallar jag dig
dygdig, det är själfklart. Men hvar blifva då "kardinaldygderna" och
"de teologiska dygderna?7’ Nå, många af dem måste stanna i skolan.
Hvad vidkommer det mig, om du är måttlig? Det är blott en
hälsoregel du följer; du befinner dig väl däraf, hvartill jag
gratulerar dig. Du har tro och hopp, därtill gratulerar jag dig ännu mera,
ty de förskaffa dig den eviga saligheten. Dina teologiska dygder äro
himlagåfvor, och dina kardinaldydger äro förträffliga egenskaper, som
tjäna dig till lefnadsregler; men med afseende på nästan äro de inga
dygder. Den vise gör sig själf väl, den dygdige sina medmänniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
