Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - C) Den nyare filosofien - 10. Mot evdämonism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
omdöme däröfver är beroende af enhvars enskilda mening, som
därtill själf är mycket föränderlig, så kan det väl gifvas allmänna, men
aldrig universella regler, d. ä. sådana, som i genomsnitt ganska ofta
inträffa, men icke sådana, som alltid och nödvändigt måste vara
giltiga. Således kunna inga praktiska lagar grundas därpå. Just
därför, emedan här ett objekt för villkoret till regien lägges till grund
för denna själf och alltså måste föregå denna, så kan den icke
hänvisa och grundas på något annat än det man erfar, alltså på
erfarenheten, och då måste olikheten i omdöme blifva oändlig. Denna
princip föreskrifver alltså icke alla förnuftiga människor samma praktiska
regler, fastän de visserligen höra under samma namn, nämligen
lycksalighet.
Egenkärlekens maxim (klokhet) råder blott; sedlighetens lag
anbefaller. Det är dock en stor skillnad mellan det, hvartill vi rådas
och det, hvartill vi förbindas.
Hvad man måste göra enligt principen för villkorets autonomi,
kan lätt och utan betänkande inses af det vanligaste förstånd; hvad
under förutsättning af detsammas heteronomi är att göra, är svårt
att inse och erfordrar världskännedom, d. v. s. hvad som är plikt,
framställer sig af sig själft för en hvar; men hvad som bringar
verklig, varaktig fördel, är alltid då den skall sträcka sig till hela
tillvaron, inhöljdt i ogenomträngligt mörker och fordrar mycken klokhet,
för att lämpa den praktiska, därpå utgående regien genom tjänliga
undantag endast på ett drägligt sätt efter lifvets ändamål. Den
moraliska lagen bjuder dock enhvar den punktligaste lydnad. Det
måste alltså till bedömande af det, som enligt denna lag måste göras,
icke vara så svårt, att icke det vanligaste och mest oöfvade förstånd,
till och med utan världsklokhet, skulle veta att sysselsätta sig därmed.
Att uppfylla sedlighetens kategoriska bud står alltid i hvars
och ens förmåga; den af erfarenheten beroende föreskriften om
lycksalighet blott sällan, och är alldeles icke, blott med afseende på en
enda afsikt, möjlig för någon. Orsaken ligger däri, att vid den förra
det blott ankommer på maximen, som måste vara ren och äkta, men
vid den senare på krafterna och den fysiska förmågan att förverkliga
ett eftersträfvadt föremål. En befallning, att hvar och en skulle
söka att göra sig lycklig, vore dåraktigt; ty man påbjuder icke
någon, hvad han ofelbart själf vill. Men att påbjuda sedlighet under
namn af plikt är ganska förnuftigt; ty en föreskrift därom vill just
icke enhvar gärna höra, då den står i strid med böjelserna, och hvad
de regler angår, huru man må kunna följa denna lag, behöfver man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
