Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 13. Botfärdighet - 14. Eremitväsen och askes - a. Den indiske skogseremiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
höra en sång med följande refräng: "Tag ocli läs, tag och läs!"
Strax ljusnade mitt ansikte och jag begynte anstränga mitt minne
och min eftertänka, om barn i någon slags lek plägade sjunga denna
sång, men jag kunde alldeles icke erinra mig; att jag någonsin förr
hade hört densamma. Sedan mina tårar nu voro hämmade, steg jag
upp och tydde den helt enkelt såsom en genom gudomlig
uppenbarelse mig gifven befallning att öppna bibeln och läsa det kapitlet,
som jag först påträffade. Jag hade nämligen förut hört om Antonius,
att han tillfälligtvis fått upp i Evangelierna och där läst följande ord,
dem han då fattat såsom en sig särskildt tilldelad uppmaning: gäck
bort, sälj det du hafver och gif de fattiga och Jcom och följ mig>
och att han af en sådan Din uppenbarelse genast blifvit till Dig
omvänd. Därföre, sedan jag undfått denna väckelse, gick jag tillbaka
till den plats, där Alypius var sittande, — ty jag hade där
kvarlämnat Pauli bref, då jag därifrån uppsteg. Jag grep genast boken,
öppnade den och läste tyst för mig själf i det kapitel, som först träffade
mina blickar, dessa apostelens ord: iclce i frosseri och dryckenskap,
iclce i otiikt och utsväfningar, icke i kif och afund, utan ikläder
eder Herran Jesum Christum, och drager icJce omsorg om ’köttet till
/begärelse. Jag ville icke läsa vidare, och det behöfde jag nu
ickehäller. Ty genast i och med den sista meningen i detta språk
likasom ingöts i mitt hjärta ett trygghetens och visshetens ljus, och alla
mina mörka tvifvel voro nu flydda.
Augustini Bekännelse, Öfv. af A. Källström.
14.
Eremitväsen och askes.
Den indiske sko g s eremit en.
Då nu den pånyttfödde mannen efter lagens föreskrift fulländat
sin skoltid och förblifvit i en husfaders stånd, begifver han sig till
en skog, för där att bo, framhärdar ståndaktigt i sin tro och håller
oaflåtligt sina lemmar under vaksam uppsikt.
Då en familjefader märker, att hans muskler slappas och hans.
hår grånar, och då han får se sitt barns barn, då flykte han bort i
en skog.
Han lämne efter sig alla lefnadsmedel, som man plägar njuta
i städerna och allt sitt bohag, och begifve sig sålunda till den
ensliga skogen; sin maka må han antingen anförtro åt sina söners
omsorg eller låta henne åtfölja sig, ifall hon önskar stanna hos honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
