Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - III. Den teologiska moralen - C) Den kristna moralen - 14. Eremitväsen och askes - d. Öfver kroppens föraktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
"Jag är kropp och själ" — så talar barnet. Och hvarför skulle
nian icke tala som ett barn?
Men den vakne, den kunnige säger: "Jag är helt och hållet
kropp och intet annat: själen är blott ett ord för något hos kroppen."
Kroppen är ett stort förnuft, en mångfald med ett sinne, ett
krig och en fred, en herde och en hjord.
Din kropps verktyg är också ditt lilla förnuft, min broder, som
du kallar "ande", ett litet verktyg, en leksak för ditt stora förnuft.
"Jag", säger du och är stolt öfver detta ord. Men något större
är — hvarpå du icke vill tro — din kropp och dess stora förnuft:
detta säger icke "Jag", men betyder 71Jag".
Hvad sinnet känner, hvad anden vet, det har aldrig sitt mål i
sig. ’ Utan sinne och ande borde öfvertala dig, att de äro slutet på,
alla ting: så förgängliga äro de.
Verktyg och lekverk äro sinne och ande: bakom dem ligga
Jaget. Jaget söker också med sinnenas ögon, det hör äfven med
andens öra.
Alltjämt lyssnar Jaget och söker: det jämför, betvingar, eröfrar,,
förstör. Det härskar och är äfven Jagets härskare.
Bakom dina tankar och känslor, min broder, står en mäktig
härskare, en okänd vis — han heter Jag. I din kropp bor han, din
kropp är han.
Det är mer förnuft i din kropp än i din bästa visdom. Och
hvem vet då, hvartill din kropp har just din bästa visdom af nöden?
Ditt själf ler öfver ditt Jag och dess stolta språng. "Hvad äro
för mig dessa tankens språng?, säger det till sig själf. En omväg
för mitt mål. Jag är ledbandet för Jaget och den, som ingifver det
sina begrepp."
Själfvet säger till Jaget: "Känn här smärta!" Och då lider
det och tänker efter, huru det icke mer må lida och just därpå skall
det tänka.
Själfvet säger till Jaget: Känn här glädje! Då fröjdar det sig
och tänker efter, huru det rätt ofta må fröjda sig — och just därpå,
skall det tänka.
Till dem, som förakta kroppen, vill jag säga ett ord: Att de
förakta det, som utgör deras aktning. Hvad är det, som skapade
aktning och förakt, värde och vilja?
Det skapande själfvet skapade åt sig aktning och förakt, det
skapade åt sig lust och smärta. Den skapande kroppen skapade åt
sig anden såsom en hand åt sin vilja.
Till och med i eder dårskap och edert förakt, I föraktare af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
