Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - III. Humanitet och kultur - 10. Är lyx tillåten? - 11. Humanitetens mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
tjänar sinnligheten eller fåfängan, är den förkastlig. Får den komma
naturen till hjälp? Blott för att ej väcka (oangenäm) uppmärksam
het hos andra; men ej direkt för att väcka uppmärksamhet. Så
klargöras äfven sådana skenbart yttre frågor från det sedliga
betraktelsesättets synpunkt.
Luthardt, Kristendomens moral.
11.
Humanitetens mål.
Gudomlig nåd och mänsklig frihet, Guds rike och satans rike
— dessa motsatser är det, som utgöra historiens innehåll. Och vända
vi oss till den stora frågan om det historiska framåtskridandet, så
måste vi säga, att dessa motsatser gå framåt i historien intill dagar
nas ända. Det som går framåt i historien är således Guds rike i sitt
förhållande till mänsklighetens rike; och mänsklighetens rike i sitt
tvåfaldiga förhållande till Guds rike. Den bönen: Tillkomme Ditt
rike! innehåller därföre den sanna betraktelsen af det historiska
framåtskridandet; ty i denna bön bedja vi ock om; att det sanna
humanitetens rike må komma i sin enhet med Guds rike. Men vid sidan
af arbetet för denna böns uppfyllelse går igenom mänskligheten ett
motsatt arbete, en motsatt vilja* ett arbete för tillkommelsen af ett
alldeles motsatt rike, mänsklighetens rike såsom det falska
världsriket. Hvarje historiens filosofi, som icke fäster blicken på denna
motsats, är blott enögd, är blott en humanistisk uppfattning. När
Hegel således säger i sin historiens filosofi: Världshistorien är
framåtskridandet i frihetsmedvetandet — "die Weltgeschichte ist der
Fort-schritt im Bewusstsein der Freihet" — och förklarar detta sålunda,
att Österländningen vet, att en är fri, nämligen despoten; att Greken
vet, att några äro fria, nämligen Grekerna, under det att de andra
äro slafvar och barbarer; men att vi veta, att alla äro fria, att
människan såsom människa är fri; och att det är historiens ändamål att
utveckla och i alla lefnadskretsar genomföra detta allmänna
frihetsmedvetande, som i principen är gifvet med kristendomen — så är
detta visserligen både sant och träffande, men alldeles otillräckligt för
att verkligen förstå historien. Ty han har därmed endast beskrifvit
den ene lemmen i motsatsen, nämligen den blotta
humanitets-utvecklingen, han har endast beskrifvit emancipationen. Men
emancipationen med kulturen och civilisationen, hvilken sistnämnda i våra dagar
af många sättes såsom historiens rätta ändamål, och med hvilken
de hoppas, att den gyllene tiden omsider skall inbryta, är icke det
allt afgörande framåtskridandet. Det allt afgörande framåtskridandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
