Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - III. Den gudomliga Försynen och den fria viljan - 5. De stridande viljeakterna i människan - IV. Determinism - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Hvarifrån och hvarföre denna underlighet? Lyse Din
barmhärtighet för mig och låte mig härom fråga, om tilläfventyrs så vore,
att jag kunde få svar ur de inom människan hemliga gömslen, från
hvilka synden utgår, eller ur det ogenomträngliga mörker, i hvilka
adamsbarnens våndor ligga inbäddade! Hvarifrån således och hvarföre
denna vidunderlighet! Själen befaller kroppen och blifver
ögonblickligen åtlydd. Själen befaller sig själf och finner här motstånd.
Själen befaller handen att röra sig, och dennas beredvillighet är så stor,
att befallning och verkställighet knappt hinna åtskiljas; och själen är
dock själ och handen är kropp. Själen befaller att själen skall vilja,
och hon befaller nu icke en annan eller ett annat, utan sig själf,
och dock rättar hori sig icke därefter. Hvarifrån och hvarföre denna
vidunderlighet? Själen befaller att hon själf skall vilja, och hon skulle
ju icke befalla, om hon icke ville; dock sker nu icke hvad hon
befaller. — Men saken är den, att hon icke vill helt ocli Mllet;
följaktligen befaller hon icke heller helt och hållet. Hon befaller så till
vida, som hon vill; och i samma mån, som det hon befaller, icke
sker, i samma mån vill hon icke, emedan viljan befaller, att det
skall vara vilja, och nämligen icke en annan, utan just densamma
som befaller. Är det således full vilja, så befaller den icke, och
befaller den, så är den icke full, just därföre att den har nödigt att
befalla. Ty vore den full vilja, så skulle den icke behöfva att befalla
sig vara, emedan den då redan vore. Således detta att dels vilja,
dels icke vilja, är dock icke någon vidunderlighet, utan det är en
själens sjukdom, som består däruti, att själen, ehuru af sanningen
hulpen, icke förmår att resa sig upp, då hon är af vanan nedtyngd.
Därföre blifver det tvänne viljor, emedan ingendera af dem är hel
och hållen vilja, och hvad den ena har, det brister den andra.
Augustinus, Confessiones.
IV. Determinism.
i.
»Jag vill!» »vill ej» — så kan en dåre ryta:
den kloke kan sig ej slikt ord tillstädja,
han ser, han är en länk i tingens kedja,
den han kan rista blott, men aldrig bryta.
Omar CJiijam. Efter tysk öfv. af E. Evers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
