Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fria viljan. Determinism - IV. Determinism - 15. Friheten den första religiösa idéen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
15.
Friheten den första religiösa idéen.
Hvarje åsikt, som nekar friheten, slår öfver i fatalism, hvilket
utgör kännetecknet på hedendomen, hvarmed vi för öfrigt ej mena
en åsikt, som endast skulle tillhöra en viss lägre grad af odling eller
släktets barndom; det finnes tvärt om en högst kultiverad hedendom
äfven inom den religiösa åsikt, som ej ensamt tror på ett öde utan
äfven på en försyn; den nyaste Panteismen är en sådan. Då
friheten måste tänkas såsom förmåga af godt och ondt, innehåller
begreppet om densamma äfven möjligheten af det sistnämda.
Uppenbarelsen framställer det onda såsom uppkommet genom ett affall i
begynnelsen, hvarigenom människan gått förlustig sitt ursprungliga
fullkomlighetstillstånd. Vi hafva likväl redan visat det inadekvata i
det föreställningssätt, som förlägger detta affall inom tidens gränser,
då tiden tvärt om är en följd utaf affallet; hvilket visar, att det
snarare är med en bild än med en förklaring i detta afseende, som de
religiösa urkunderna begynna. Men denna bild kan dock svårligen
med ett annat uttryck ersättas, än med ordet affall, då man
nämligen observerar, att själfva faktum af detta affall är oförklarligt eller
har sin grund i friheten själf. Däraf följer, såsom vi redan anmärkt,
att problemet af det ondas uppkomst ej medger någon rent teoretisk
lösning utan lika mycket är en praktisk fråga. Det verkliga onda,
liksom ock det verkliga goda, kan endast erfaras inom intelligensen
själf, nämligen i och med detsamma som frihetens begrepp för
honom uppgår och fattas såsom identiskt med honom själf. I samma
mån nyssnämda erfarenhet utvecklas, utvecklar sig ock insikten om
friheten såsom utgörande människans väsende; hvilket vi ock så
uttryckt, att filosofien ej blott är ett teorem utan lika mycket ett
problem, hvarför därtill fordras lika mycket viljans rening som
förståndets upplysning. Mysteriet af sitt fall äger människan att i sitt eget
bröst efterforska; finner hon ej där dess förklaring, så söker hon den
förgäfves i bibeln. Tydligt är emellertid, att det onda ej har sin
orsak i sinnligheten, eller att denna ej är ond, utan blott uttrycker
gränser för anden. Det onda liksom det goda ligger i viljan, och
förklaringen af bådas förhållande till hvarandra är ett problem, som
successivt utvecklar sig, i den mån människan lefver i det goda.
Därför är det ock inadekvat att i det förflutna fixera det goda,
hvilket egentligen tillhör framtiden. Detta påminner om det vanliga
förhållandet med människan, att hon, i samma mån hoppets gränser
inskränkas, i minnet med allt högre glans upphöjer det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
