Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - A) Allmänna betraktelser - 5 - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
hades, eller just därigenom att han dog och nedsteg dit; han
öfvervann dem genom att underkasta sig dem.
Kingsley: Goda budskap från Crud. Öfv. af A. v. Feilitzen.
Det är trons högsta grad, att man håller henne för en nåd, så
att hon betyder så föga till salighet, men så mycket till fördömelse;
att man håller den för rättfärdig, hvilken efter sin vilja så ordnat,
vi med nödvändighet måste bli fördömda, så att, såsom Erasmus
säger, det ser ut som om han njöte af de olyckligas kval och heldre
förtjänade vårt hat än vår kärlek. Om jag nu enligt förnuftsenligt
tänkande kunde begripa; huru Gud kan vara medlidsam och
rättfärdig, då han visar sådan vrede och sådan orättfärdighet — så behöfde
jag JU icke tron. Luther: De servo arUtrio 1: 23.
7.
Att förneka att ett ondt finnes, det kan en skrattande Lucullus
göra, som mår väl och har framför sig i Apollos sal en god middag
med sina vänner och väninnor; men då han sticker ut hufvudet
genom fönstret, skall han finna olyckliga, och då han faller i feber,
skall han själf finna sig olycklig.
Jag älskar icke att anföra citat; det är vanligen en kinkig sak
man förbiser hvad som föregår och följer efter det anförda stället
och utsätter sig för tusen tvistigheter. Dock måste jag här citera
kyrkofadern Lactantius, som i sitt 13:de kapitel om Guds vrede låter
Epicur tala på följande sätt: "Antingen vill Gud aflägsna det onda
från denna värld och kan det icke; eller kan han det, men vill det
icke; eller vill han det icke och kan det icke; eller slutligen vill han
det och kan han det. Orn han vill det och icke kan det, är det
svaghet, hvilket strider mot Guds väsen; om han kan det, men icke
vill det, är det elakhet, och detta strider icke mindre mot hans
väsen; om han icke vill och icke kan det, så är det elakhet och svaghet
på samma gång; om han vill det och kan det — och detta är det
enda fall som är värdigt Gud — hvarifrån kommer då det onda på
jorden?"
Detta argument är träffande. Också har Lactantius ett mycket
dåligt svar, då han säger, att Gud vill det onda, men har gifvit osa
förnuftet, hvarmed vi vinna det goda. Man måste tillstå, att detta
svar är mycket otillfredsställande i jämförelse med invändningen, ty
det förutsätter, att Gud blott kunde gifva förnuftet, då han skapade
det onda, och då hafva vi ett besynnerligt förnuft!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
