Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 11. Våra förhoppningars öde - 12. Förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
ligga som skärfvor strödda
kring skepter och lager
och sarkofager
blommor som vissnat och hjärtan förblödda.
Världshistorien.
O, världshistoria! Underbara bok!
Hur skiftar ej för mänskans syn din skrift!
För en du täljer frihet, för annan våld och ök,
en håller dig för lifvet, en annan för en grift,
du räcker åt den ene ett svärd och manar så:
Gack ut och manligt kämpa, allt uselt nederslå,
ditt namn skall blifva prisadt af tacksam eftervärld.
Till annan säger du: i skidan med ditt svärd!
Förgäfves är ditt stål,
vår värld har intet mål,
och olycksalig som hon var,
så blir hon ock till tidens sista dar.
Petöfi, Stjärnlösa nätter, efter tysk öfv. af E. Evers.
12.
Förtviflan.
O, du allsmäktig Gud, du alla väsens väsen,
som är i stjärnans ljus, i blommorna och gräsen,
som allting ser och vet.
Hvi låter du ej mild ur evighetens brunnar
hugsvala hvarje själ och läska alla munnar
med din barmhärtighet?
Din skatt ej blefve tömd om ock utur ditt sköte
en flod välsignelser sig öfver världen göte
förutan gräns och mått.
All tid, all makt är din, du, Gud, har råd att slösa,
och öfver mänskors barn din mildhets håfvor ösa, —
du fann det ej för godt.
Hvi sände du oss hit med alla väsens skara?
Månn Intets tysta djup anropte dig om vara
och du bönhörde det?
Är jag ett slumpens verk? Behöfver du kanhända,
o Gud, af våra kval ett offerbål dig tända,
säg, till ditt majestät?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
