Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - a) Några olika slag af synder - 17. Den misstrogne - 18. Den närige - 19. Girighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
och utan öfverkläder, för att med egna ögon förvissa sig därom, och
den natten får han ingen sömn o. s. v.
Densamme.
18.
Den närige.
När han gör ett gastabud, låter han icke servera tillräckligt
bröd. Han lånar af den gäst, som bor hos honom; och när han vid
bordet utdelar rätterna, börjar han med att lägga för sig själf en
dubbel portion, i det han säger, att den, som har omkostnaderna, också
bör hafva mer än de andra. Är han af staten sänd i ett offentligt
ärende tillika med andra medborgare, låter han sin familj behålla
resetraktamenten och lefver på sina medresandes bekostnad. Den
slaf, som beledsagar honom, öfverlastar han med bördor och nekar
honom tillräcklig föda. När hans barn i anledning af sjukdom en
månad icke kunnat komma i skolan, gör han afdrag därför i
skolaf-giften. Om en af hans vänner skall gifta sig eller står i begrepp att
bortgifta sin dotter, företager han en resa för att inbespara
brudgåf-van. Han utlånar ingenting annat än alldeles värdelösa saker, som
han icke önskar få igen o. s. v.
Densamme. Git. efter Martensens utdrag af
Ussing: Theophrasti characteres.
19.
Girighet.
En fattig man med den sista dukaten
till växlaren måste gå:
Sin viktskål denne ur skåpet hämtar,
att väga dukaten på.
Och kall som en is den snåle talar:
»Här fattas i vikt, min vän!
Vill du ej ta en riksdaler mindre,
så får du ditt mynt igen.»
Mot himlen den fattige höjer handen
och störtar i tårar ner:
»Det är det sista! Min Gud, du känner
att jag ej äger mer!»
Men gnidaren nu med ens begynner:
»Ah nej, det en villa var,
Se, skålen sjunker ju alla redan,
sin vikt ditt guldmynt har.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
