Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - II. Den gudomliga rättfärdigheten - 10. Denna värld är den bästa möjliga af alla världar, emedan Gud skapat den - 11. Djäfvulen är ett oumbärligt moment i kristendomen - 12 - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - A) De ondas lycka - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
hvarest jag befinner mig, beväpnad med den insikt, som är mitt svaga
förstånd förlänad, skåda omkring mig, såvidt jag kan; och allt mera
lära mig inse, att det hela är det bästa, och att allt är godt för det
helas skull.
Kant, Vber d. Optimismus.
11.
Djäfvulen är ett oumbärligt moment i kristendomen.
Djäfvulen är i kristendomen en högst nödvändig person såsom
motvikt mot Guds allgodhet, allvishet och allmakt, hvarifrån man
vore tvungen beräkna att det öfvervägande, oräkneliga och gränslösa
onda i världen kommit, om icke djäfvulen funnes att taga detta på
sin räkning. Därför har, sedan rationalisterna afskaffat" honom, den
häraf å andra sidan tilltagande olägenheten blifvit allt mer och mer
känbar, såsom man kunde förutse och af de ortodoxa äfven förutsågs.
Ty man kan icke borttaga från en byggnad en pelare, utan att det
öfriga utsättes för fara.
Schopenhauer, Par er g a u. Paralipomena.
12.
Detta är högsta graden af tron, att man anser den för nådig,
som bestämmer så få till salighet och så många till fördömelse; att
man anser den för rättvis, som skapar oss så efter sin vilja, att vi med
nödvändighet måste blifva fördömda, så att det, såsom Erasmus
säger, ser ut som om han njöte af de olyckliges kval och snarare
förtjänade vårt hat än vår kärlek. Om jag nu genom förnuftigt
tänkande kunde begripa, huru den Gud kan vara barmhärtig och rättvis,
som visar sådan vrede och sådan orättfärdighet, så behöfde jag ju
icke tron.
Luther, De servo arbitrio, J, 23.
III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning.
A. De ondas lycka.
l.
Också de onda går det väl,
så länge ej det onda mognat.
Men när den onda frukten mogen står,
då går det illa dem som illa gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
