Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - B) Principen för gudomlig vedergällning - 11 - C) Den kommande vedergällningen - 1. Jordelifvets elände hänvisar på en lycka på andra sidan grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
denna bok är tviflets Höga Visa, och de förskräckliga Ormarne hväsa
och pipa därinne sitt eviga "hvarför?"
Huru kommer det sig, att vid återkomsten från Babylon den
fromme tempelarkivkomissionen, hvars president var Esra, upptog
denna bok i de heliga skrifternas kanon? Jag har ofta ställt till mig
denna fråga. Efter mitt förmenande gjorde dessa gudaupplysta
männen sådant icke af oförstånd, utan emedan de i sin höga visdom väl
visste, att tviflet är djupt grundadt och berättigadt i den mänskliga
naturen och att man således icke kan helt och hållet undertrycka
det utan blott måste bota det. De gingo vid denna kur helt och
hållet homöopatiskt tillväga, verkande genom det lika på det lika,
men de gåfvo ingen homöopatiskt liten dosis, de stegrade den
fastmer till det yttersta, och en sådan ofantligt stor dosis af tvifvel är
Jobs bok; detta gift borde icke saknas i bibeln, i mänsklighetens
stora husapotek. Jå, såsom människan, då hon lider, måste gråta ut,
så måste hon också tvifla till det yttersta, då hon känner sig djupt
kränkt i sina anspråk på lefnadslycka; och liksom genom det
häftiga gråtandet, uppstår genom den högsta graden af tvifvel, som vi
»å riktigt kalla förtviflan, den moraliska förbättringens kris. — Men
lycklig den, som är frisk och icke behöfver någon medicin.
Ludv. Marcus. Denkivorte.
C. Den kommande vedergällningen.
l.
Jordlifvets elände hänvisar på en lycka på andra sidan grafven.
Med denna okunnighet om Gud förenar sig såsom en
förståndets ytterligare inskränkthet i denna värld obekantskapen om de
ting, som tillhöra den synliga världen. Hvilket uselt styckverk är
icke till och med de lärdastes kunskap. Aristoteles säger
någonstädes, att den mänskliga anden förhåller sig till sanningen som
nattugglans öga till ljuset. Vårt vetande är en svag skymning i
förhållande till det gudomliga vetandets ljus. Därför är den verkligt
grundligt lärde anspråkslös. Den som icke stannar vid ytan, utan
går till grunden af tingen, skall öfverallt stöta på luckor och brister,
i sitt vetande. Ju mer han framtränger, desto flera frågor och
gå-^or stiga fram för hans själ. Förgäfves kämpar han kanske ett helt
lif efter lösningen af en enda fråga, på hvilken redan oräkneliga före
honom utan resultat arbetat.
För att sålunda påtagligen finna, huru litet vi veta, behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
