Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - C) Den kommande vedergällningen - 1. Jordelifvets elände hänvisar på en lycka på andra sidan grafven - D) Världens ofullkomlighet och fullkomligheten hos hennes upphof - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
Står det sålunda fast, att människan icke kan finna sin
fullkomliga lycka i detta jordelif, så följer däraf, att denna lycka .väntar
henne i det odödliga lifvet på andra sidan grafven. Någon gång och
någonstädes måste människan kunna komma till sin fulla lycka.
Då detta icke är fallet i det jordiska lifvet, så måste lyckan komma
henne till del i det odödliga lifvet på andra sidan grafven.
I sanning, har människan intet annat att hoppas än detta
lifvets elände, så varda hennes ädlaste företräden henne till förbannelse.
Hvad gagnar henne slutligen storheten och ädelheten i hennes
förstånd och vilja, om hon likt djuren är dömd till att inrätta sig
bekvämt här på jorden och sedan för alltid sjunka i stoftet? Vore det
då icke bättre att kasta sig i pessimismens armar, att så fort som
möjligt skaffa sig någon jordisk njutning och sedan hastigt göra slut
på det usla lifvet? I hvarje fall vore det väl för den stora massan af
människor, hvilkas lif är en beständig kamp mot nöd och elände,
det klokaste.
P. Cathrein, S. L, Moralphilosophie. Bd. L
D. Världens ofullkomlighet och fullkomligheten hos hennes
upphof.
l.
Redan för flera år sedan tänkte jag, att vår värld kunde vara
skapad af ett underordnadt väsen, och ännu i dag kan jag icke
komma ifrån denna tanke. Det är en dårskap att tro, att icke
någon värld vore möjlig, hvari ingen sjukdom, ingen smärta och död
funnes. Man tänker sig ju himmelen så! Att tala orn en pröfvotid,
en så småningom skeende utveckling, är detsamma som att ganska
mänskligt tala om Gud och är endast ett tomt prat. Hvarför skulle
det icke gifvas grader ända upp till Gud, och vår värld vara verket
af en, som ännu icke riktigt förstod sin sak, ett försök, jag menar
vårt solsystem och hela vår stjärnhimmel som slutar med
vintergatan. Kanske äro dessa nebulosor, som Herschel sett, intet annat
än kvarlämnade profstycken eller sådana, på hvilka ännu arbetas.
Om jag tar i betraktande krig, hunger, fattigdom och pest, så kan
jag omöjligen tro att allt är verk af ett högsta, vist väsende; eller
det måtte hafva funnit ett af detsamma oberoende ämne, hvaraf
det till en viss grad inskränkes, så att detta blott är relativt den
bästa världen, såsom redan ofta blifvit sagdt.
Lichtenberg, Vermischte Schriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
