Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - A) Hvari lycksaligheten består - a) estetisk åskådning - 12. Lycklig den! - 13. Lycksaligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
Lycklig den, som orädd lyder,
när hans sista timma slår,
och hvars graf en blomma pryder,
vattnad af en ömhets-tår!
A. M. Lenngren, /Samlade skaldeförsök.
13.
Lycksaligheten.
Jag sökte dig, lycksalighet —
ack, huru var min längtan het
för dig, du älskade gudinna!
Mitt tysta tjäll mig ledsnad gaf;
jag fattade min vandringsstaf
i hopp att dig omsider finna.
I kungars lysande palats
min tanke gaf dig säker plats:
här målades du för mitt sinne.
Men fåfängt hopp, bedräglig glans!
Uppå lever du aldrig fanns
och ej på kur i mannaminne,
Min forskning gjorde nu försök
bland hjältar, plymer, skott och rök —
men du ej följde segerns bana.
Ibland en tjust och dårad hop
hvad fann jag? Skrik och hurrarop,
Te-deum och en trasig fana.
Jag gick där lärdomsfacklan brann:
En skinntorr, vetenskaplig man,
röd kring det sjunkna ögats kanter,
på alla språk dig lärdt beskref.
Men snart jag öfvertygad blef,
att du ej bor i folianter.
Där Plutus sina håfvor bär,
jag sökte dig. Da fanns ej där:
Bland aktier, växlar utan ände
jag såg en gulblek, karg person
och dömde strax, att herr patron
helt säkerligt dig aldrig kände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
