Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - a) lifvets fröjder i allmänhet - 10 - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
till Gud, men den förgiftas då, försvinner småningom och dör bort
som vinden. I en del af dessa njutningar blifva människorna som
barn, och sådane hör Guds rike till; genom andra kastas de i sådana
faror, att de nödvändigt därigenom drifvas till Gud; i andra består
själfva njutningen i känslan af Guds godhet eller betraktelsen af hans
stora verk, som just därigenom blifva föremål för vår eftertanke, att
de uppkommit genom en oändlig makt.
Om detta icke alltid sker, så sker det därföre, att människan
icke ifrån barndomen blifvit gjord uppmärksam på att föra allt till
Gud, som all glädjes och sällhets källa.
Om nu en religionslärare uppstår med den läran, att all lifvets
sällhet bör försakas, att den leder endast till ondt, att njutningen
däraf är synd, som förtjänar evig fördömelse, att ingen kan blifva
salig, som hängifver sig åt en sådan oskyldig glädje, hvartill
människan inbjudes på så många vägar, att den icke utgör annat än
frestelse, att den icke är annat än utlagda snaror för att bereda
människans fall, och man söker att grundlägga denna lära genom en
mängd af satser, hvaraf den framstår såsom ett nödvändigt resultat;
så inträffar det fall, att genom en sådan religion läggas på
människan sådana bördor, som hvarken vi eller våra fäder kunnat bära, i
stället för det ljufliga ök, hvarmed vi förbindas genom Jesu Kristi
lära och de bud, den föreskrifver och som icke äro svåra att
uppfylla.
Sådana bördors påläggande åstadkommer antingen förtviflan
eller själfbedrägeri. Vi se dagligen för ögonen, huru religionsgrubbel
leder hundradetals människor antingen till vansinne eller själfmord.
De, som lyckas undgå detta, kasta sig i händerna på lärare, som
förmå att behärska de förtviflades sinnen, och därigenom åstadkomma
en resignation samt ett uppgifvande af alla anspråk på jordisk glädje.
Följden däraf måste nödvändigt blifva, att tron på religionens
sanning måste försvagas, då den står i uppenbar strid med
männi-sko-naturen, med alla de ädla och oskyldiga drifter, som hos
människan af Gud själf äro nedlagna. Då hon måste välja emellan
naturens sanning, som talar till henne i allt, och religionens, skall hon
slutligen tro på den förra, förneka den senare, och otron skall
utbreda sig i en sådan kyrka allt mer och mer.
Densamme i Samlade skrifter I: sid. 98.
I varelser, kännen I glädjen?
en colibri flyktingen är;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
