Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - b) olika slag af lefnadsglädje - 4. Landtlif och natur - η
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
ordning och inre lagbestämdhet; det är ett intryck af ständigt
upprepade företeelser, i hvilka det allmänna afspeglar sig i organismens
minsta delar, af kontrasten mellan det sedligt-oändliga och den
egna begränsningen, som vi söka att undfly; på hvarje trakt af
jorden, öfverallt hvarest finnas djur och växter af växlande former, på
hvarje grad af intellektuel bildning bjudes människan att njuta
häraf.
En annan slags njutning, som naturen skänker och som
likaledes talar blott till känslan, är den; för hvilken vi hafva att tacka
icke utträdandet ensamt i det fria (såsom vi så djupt betydelsefullt
säga på vårt språk), utan en trakts individuella karakter, likasom
det fysiognomiska gestaltandet hos vår planets yta. Intryck af
sådant slag äro mera lefvande och bestämda och därför egnade att
tilltala särskilda själsstämningar. Ån känna vi oss gripna af det
gigantiska hos naturkrafterna, då elementen strida i vild kamp eller
— en bild af det orörligt stela — af ödsligheten hos de omätliga
grässlätterna och stepperna, såsom på den nya världens och norra
Asiens enformiga slättland; än fängslas vi, om vi vända oss till
vänligare taflor, vid anblicken af en bebodd trakt, där människan
brutit bygd mellan skrofliga klippväggar, vid stranden af en skummande
fors. Ty det är icke blott styrkan i intrycket, som betecknar
graderna af den individuella njutningen af naturen, utan lika mycket
det bestämda omfånget af idéer och känslor, som därigenom
uppväckas och förlänas varaktighet.
Får jag här tala orn, hvilka storartade naturscenerier jag själf
sett, så tänker jag på oceanen, när under en tropisk midnatt
himlahvalfvet utgjuter sitt planetariska, stilla stjärneljus öfver vågornas
sakta gungande yta; eller jag minnes Kordillernas skogsbevuxna
dalar, där höga palmstammar med kraftig växt genombryta det dystra
löfhvalf vet och höja sig däröfver såsom pelargångar, "en skog öfver
skogen"; eller Teneriffas pik, när horisontala molnslöjor skilja
lavakäglan från den nedre jordytan och blicken plötsligen genom en
öppning, bildad af en uppåtstigande luftström, sänker sig från randen
af kratern ned till Oratovas vinbekransade kullar och kustens
he-speriska trädgårdar.
Hos dessa scenerier är det icke längre naturens stilla,
skapande lif, dess lugna arbete och verksamhet, som tilltalar oss; det
är landskapets individuella karakter, sammanflytandet af molnens,
hafvets och kustens linier i öarnes balsamiska morgonbris; det är
växtformernas skönhet och deras gruppering. Ty det omätliga, jå
t. o. m. det hemska i naturen, allt som öfverstiger vår fattningsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
