Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - C) Vägen till lycka - 6. Konsten att hvarje dag vara lycklig - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
6.
Konsten att hvarje dag vara lycklig.
"Jå, den som kunde den konsten", tänker du. Visserligen
begriper dess förfäktare den likaledes icke helt och hållet, men någon
erfarenhet har han dock vunnit om densamma. Försök för en gång
hvad den duger till! Alltså: föresätt dig hvarje morgon att under
dagens lopp glädja eller, såvidt du kan, lyckliggöra någon. Gå
sedan till ditt arbete och gör framför allt din plikt. Du skall blifva
lycklig och glad däraf, ty en rättskaffens tanke bereder glädje. Sök
sedan att utföra din föresats, då tillfälle erbjuder sig. Du skall icke
behöfva länge vänta därpå. Det behöfver icke vara något storartadt,
du bereder eller skänker en annan, men gör det blott med vänlig
blick och sinne, och det skall utfalla väl.
Men dubbelt lycklig skall du blifva, om din medmänniska
fattat samma beslut som du, och hon oväntadt bereder ditt hjärta eller
ditt hem någon vänlighet.
Det är en yttring af den sköna och hemliga förbindelsen
mellan människorna, då någon tänker på att efter sin förmåga utfylla
med allt godt och skönt den korta tid han här tillbringar med
andra.
Och högre stiger denna kärlek, då man tänker göra något, som
kommer det allmänna, staten, naturen, nationen, mänskligheten till
godo. Denna tanke gifver hvarje människa, huru liten och inskränkt
hennes lefnadskrets än är, ett inre värde, en höghet och
lycksalighet, som höjer öfver alla små sorger och misshälligheter och gör
människan harmonisk med sig själf och världen — genom kärleken.
Auerbach, ScliatzJcästlein.
7.
Lycklig den, som, under världens strider,
lugn och kall mot jordelifvets villa,
vandrar sluten inom sig och stilla
lyssnande till dolda andens röst!
Hvart hans stjärna genom rymden skrider,
följer han med tillförsikt dess ljusning,
tills han, lönad för sin tro, med tjusning
trycker idealet till sitt bröst.
Gr. Silfverstolpe^ Dikter: Den nionde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
