Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - I. Allmänna betraktelser öfver dygden - 8. Dygdens ursprung och skönhet enligt Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
643
finnas i något människohjärta i all dess möjliga fullkomlighet, så
skulle väl den människan älska och högakta sig själf, men blott så
vida hon själf är en af dem alla, till hvilka denna utbredda och ädla
känsla bör sträcka sig. Blott i det fall man underkastar sin enskilda
böjelse en så utvidgad, kan vår goda drift i sitt rätta förhållande
användas och det ädla värde vinnas, som är dygdens skönhet.
5.
De människor, som handla efter grundsatser, äro endast få,
hvilket ock är ganska väl, då man så lätt kan irra i dessa
grundsatser, och i detta fall skadan som däraf följer sträcker sig så
mycket vidare, ju allmännare grundsatsen och ju ståndaktigare
människan är, som föresatt sig den. De, som handla af godhjärtighet, äro
vida flere, till människosläktets lycka, ehuru det icke kan tillräknas
dem som någon synnerlig förtjänst; och ehuru denna välgörande
drift stundom kan fela, tjänar den äfven så troget naturens stora
afsikt, som någon af de andra, hvilka så regelbundet sätta den
ani-mala världen i rörelse. Bland dem, hvilkas högsta föremål är deras
allrakäraste själf, och för hvilka egennyttan är den stora axeln kring
hvilken allt måste drifvas, finnas de fleste, och ingen ting kan vara
bättre uträknadt; ty dessa äro de mest idoge och ordentlige; det
är de, som gifva det hela styrka och fasthet, de, som utan att hafva
det till sin afsikt, blifva allmänt nyttige, som framskaffa våra
oumbärliga behof, och gifva grundläggningen, öfver hvilken finare själar
kunna utbreda skönhet och ordning.
c.
Till handlingarnes skönhet fordras i synnerhet, att de röja en
lätthet och synas utförda med en otvungen ledighet; däremot väcka
mödan och öfvervunna svårigheter beundran, och höra till det höga.
Ett djupt eftersinnande och en länge fortsatt forskning äro ädla, men
mödosamma, och skicka sig alldeles icke för den, hos hvilken alltid
otvungna behag skola utmärka en skön natur. Om än någon kvinna
skulle hinna långt på lärdomens svåra bana, förlorade hon det
företräde, som naturen tillagt hennes kön, och kunde väl för!
sällsamhetens skull blifva ett föremål för en kall beundran, men tillika
öfvergifven af de ljufva behagen, som stadga hennes envälde öfver det
andra könet. En kvinna med hjärnan full af grekiska, som fru
Da-cier, och snäll i mekaniken, sorn markisinnan Chattelés, behöfver
icke mer än ett skägg, för att tydligt uttrycka den djupsinnighet
hon eftersträfvar. Det sköna förståndet bör välja till föremål allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
