Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - I. Allmänna betraktelser öfver dygden - 8. Dygdens ursprung och skönhet enligt Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
645
frihet eller slafveri. Det betyder lika mycket, om hon vet eller icke
dessa länders indelningar, deras näringsfång; styrka och regenter.
Äfvenså kan hon umbära all vidare underrättelse om
världsbyggnaden, än den som är nödig, för att göra åsynen af himmelen en
vacker afton för henne rörande, se’n hon någorlunda begripit, att det
gifves flere världar och i dem flera sköna varelser. Tycke för
målningar med sant uttryck och för tonkonsten, icke så vida den är
konst utan känsla, allt detta förädlar eller höjer könets smak,
och eger alltid sammanhang med moraliska rörelser. Aldrig kall
och djupsinnig undervisning, alltid känslor, och hälst de som
närmast träffa båda könens förhållande till hvarandra. En sådan
uppfostran är därföre så sällsynt, emedan den förutsätter talanger,
erfarenhet och ett känslofullt hjärta; och all annan kan hon ganska
väl umbära, som hon äfven, denna förutan, vanligen af sig själf
bildar sig ganska väl.
Kvinnans dygd är skön dygd. Mannens skulle vara ädel dygd.
Hon skyr det onda; icke därföre att det är orätt, utan därföre att det
är fult; och dygdiga gärningar betyda hos henne sådana, som äro
moraliskt sköna. Intet af skall, intet af måste, intet af skyldighet.
För kvinnan är andras befäl och trotsiga myndighet odräglig. Hon
gör något endast därför att det blott faller henne så in; och konsten
är den att laga så, det endast sådant faller henne in, som är godt.
Jag tror knappt att det vackra könet är mäktigt af grundsatser
och jag hoppas att därmed icke förolämpa, då jag tillika medgifver,
att de äro högst sällsynta hos det manliga. Därföre har försynen
nedlagt i kvinnans bröst ömma och godartade begär, en fin känsla
för anständigheten, och en oemotståndlig åtrå att behaga. Man
fordrar ju inga uppoffringar, och tvång bör icke ens nämnas. Mannen
bör aldrig förtro sin maka, då han för en vän vågar en del af sin
egendom. Hvarföre fjättra hennes muntra språksamhet, och lägga
på hennes sinne tyngden af en viktig hemlighet, hvaraf han själf
bör draga hela bördan? Äfven många af hennes svagheter äro
sköna fel. Olyckor och förolämpning åstadkomma i hennes ömma
sinne smärta och förskräckelse. Mannen bör aldrig gråta andra än
storsinniga tårar: dem han fäller i smärtan eller motgången göra
honom föraktlig.
Kant, Orn känslan af det Sköna och Höga*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
