Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - II. Dygder och plikter - 18. Rättfärdighet - 19. Fosterlandskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
nåd. I måsten lära att taga det noga med Guds bud och noga med
edert eget inre. Gören detta till en början blott en tid, en vecka,
en månad. Då skolen I se, huru smal denna väg är, jå, huru omöjlig
för den blotta naturen; som är full af hat och allt ondt. Då skolen
I känna, huru brottsliga och skyldiga I ären, hvilket ormbo som är
i edert hjärta, huru vardt det är helvetets eld. I skolen känna eder
delaktiga i de blodsskulder, som fläcka mänskligheten. Så skall då
edert hjärta blifva förnedradt och förlora lusten att sitta till doms
öfver andra, och I skolen sanna hvad en af denna dagens epistlar
säger, att "Guds lag tillstoppar hvarje mun och gör all världen
brottslig inför Gud". Då skolen I lära eder att ur djupet ropa till
den Jesus, som ställer på eder en så hög fordran på rättfärdighet,
men som med detsamma framställer sig själf för den brottslige
såsom Guds lam, som bär världens synder, och såsom befriaren från
synden. Då skolen I förstå hvad samma epistel lärer: Huru Guds
rättfärdighet i Kristus är uppenbarad, oss till godo, en rättfärdighet,
som blir vår genom det ödmjuka hjärtats tro på Kristus, en
rättfärdighet, som består i förlåtelse för den synd, som man själf
dömmer, och i frigörelse från dess inre makt.
Eudin, Evighetsvingar U.
19.
Fosterlandskärlek.
Finns det en man med sådan liknöjd själ,
att han ej sagt en gång och känt jämväl:
»Här är mitt eget, mina fäders land!» —
Hvars hjärtas låga aldrig högre bränt,
då till sitt fosterland han återvändt
ifrån en vandring på en främmand’ strand?
Om sådan finns, märk honom ut! Hans bröst
är stängdt för verkan utaf skaldens röst.
Hur hög hans titel är, hur stolt hans namn,
om världens skatter låge i hans famn,
trots dessa titlar, denna makt och flärd
hans usla Jag är dock hans hela värld;
än lefvande, han blir på jorden glömd
och, dubbelt död, han blir i grafven gömd.
Till uselt stoft, hvar’från han är uppsprungen,
han bortgår obegråten, obesjungen.
W. Scott: Bardens sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
