Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - V. Läran om förintelse - 2. Är förintelse möjlig? - 3. Grunderna till förintelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Detta är icke heller Pauli argument. Han talar icke om
människonaturens förträfflighet; det är icke därutur han drager sina
slutsatser och sina bevis för odödligheten. Utan, — om det icke finnes
någon uppståndelse, så hafva de, hvilka af somnat i Kristus, gått
förlorade; med andra ord, de bästa, de renaste, de ädlaste bland
människor hafva lefvat — endast för att dö för alltid. Ty äfven våra
motståndare skola medgifva, att sedan Kristi dagar hafva en renhet,
en själfuppoffring, en ödmjukhet framträdt, sådana som världen aldrig
skådat förut; vår jord har under tidernas gång intet att uppvisa,
som kan jämföras med "martyrernas ädla skara". Och de begära,
att vi skulle kunna tro, att dessa alla förgåtts för evigt, att de
tjänat Gud, älskat Honom, gjort Hans vilja, och att han öfverlämnat
dem jämte sin egen Son till förintelse. Och de begära ytterligare,
att vi skola tro, att de uppnått denna godhet, renhet och
fullkomlig-•het genom sin tro på det, som skulle vara en lögn, nämligen
uppståndelsen, och att det endast är genom att tro på hvad som skulle
vara sanning, som vi kunna uppnå motsatsen, det är själfviskhet och
låghet. Sä att vi blifva tvingade till denna sällsamma paradox:
genom att tro hvad som är osant blifva vi rena och ädla, och genom
att tro hvad som är sant blifva vi lågtänkta och själfviska. Tro
det den som kan!
Robertsson, föredrag öfver Korintierbrefvet.
3.
Grunderna till förintelseläran.
Hvad är dock i det hela roten till denna tro på förintelsen?
Det är, att vår teologi länge framställt för oss en gudsidé, som på
intet sätt motsvarar vår nuvarande intellektuella och moraliska
ståndpunkt, och en uppfattning af människan, som vi nu förkasta såsom
ovärdig och i följd däraf äfven osann. Härmed är icke sagdt, att
denna gudsidé icke var tillfredsställande i förgångna tider, eller att
denna uppfattning af människan då var ovärdig. De flesta
människors synvidd sträckte sig då icke högre, ehuru det alltid fanns
några få, som protesterade emot dem och höjde sig öfver det vanliga
måttet. Men det allmänna tänkesättet i fråga om dessa ämnen har
nu lyft sig till jämnhöjd med desse den förflutna tidens högre
utrustade andar, och teologien måste lyftas upp till nutidens
intellektuella och moraliska ståndpunkt, innan tron på odödligheten åter kan
varda allmän.
En adekvat dödsidé, en ädel uppfattning af människan skola,
då de införas i teologien, återupplifva tron på odödligheten, ty de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
