Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VI. Själens odödlighet - 5. Odödligheten är ett postulat af det praktiska förnuftet - 6. Djursjälens odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
! denna (vilja) är sinnelagets fullkomliga öfverensstämmelse med den
moraliska lagen den yttersta förutsättningen för det högsta goda. Denna
måste vara likaväl möjlig som dess objekt, emedan hon innehålles
just i påbudet att befordra detsamma. Viljans fullkomliga
öfverensstämmelse med den moraliska lagen är helighet, en
fullkomlighet, hvaraf icke något förnuftigt väsen i sinnevärlden under någon
tidpunkt af sin tillvaro är mäktig. Då den emellertid fordras såsom
praktiskt nödvändig, så kan den blott anträffas uti en i det oändliga
gående progress till denna fullkomliga öfverensstämmelse, och det är
enligt principerna för det rena förnuftet nödvändigt att antaga ett
sådant fortskridande såsom det reala objektet för vår vilja.
Men denna oändliga progress är blott möjlig under
förutsättning af samma förnuftiga väsendes i det oändliga fortfarande
existens och personlighet (hvilket man kallar själens odödlighet). Alltså
är det högsta goda praktiskt möjligt blott under förutsättning af
själens odödlighet; följaktligen denna, såsom oskiljaktigt förbunden med
den moraliska lagen, ett postulat af det rena praktiska förnuftet,
(hvarmed jag förstår en teoretisk, men såsom sådan icke bevisbar
sats, såvidt som den oupplösligt beror af en a priori obetingadt
gällande praktisk lag),
Kant, KritiJc der praJctischen Vernuft 1: 2 ’Bok.
6.
Djursjälens odödlighet.
a.
Att man med nytestamentlig åskådning ansett sig kunna
förena antagandet af djursjälens förgänglighet förstår jag icke. Enligt
denna åskådning har hela skapelsen träffats af syndens
olycksbrin-gande följder, men också angår den genom Kristus åvägabragta
frälsningen hela denna skapelse. Att till denna frälsning hör en äfven
den oförnuftiga världen ämnad frigörelse från död och förgängelse,
det synes mig ovillkorligen framgå af det sköna stället i Kom. 8 kap.,
där Paulus skrifver dessa oförgätliga ord: Skapelsens trängtan bidar
efter Guds barns uppenbarelse. Ty skapelsen har blifvit underkastad
vanskligheten icke af fri vilja, utan för dens skull, som har
underkastat henne, på en förhoppning, att ock själfva skapelsen skall varda
frigjord från förgängelsens träldom till Guds barns härliga frihet.
Huru är det väl tänkbart att hela skapelsen i hvilken tydligen
innefattas de lägre varelser, som här finnas jämte människan, skulle
frigöras från förgängelsens träldom till Guds barns härliga frihet,
om den varelse som inom denna skapelse kommer i rang näst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
