Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - IX. Underjorden. Helvetet. Himlen - 5. Scipios dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
5.
Scipios dröm.
Men på det du; Afrikanus, med så mycket större glädje må
deltaga i försvaret af statens väl, så må du veta, att för alla, som
räddat, befrämjat eller utvidgat fosterlandet, är i himmelen en
bestämd och afskild plats förbehållen, där de i salighet skola fröjda
sig åt ett evigt lif.
Ty intet af det, som sker på jorden, är för den högste Guden,
som styr hela världen, angenämare än de på rättens grundval slutna
föreningar och förbindelser mellan människorna, som man kallar
stater. Den som regerar och uppehåller dessa, den vänder ock tillbaka
hit, liksom han härifrån utgått.
Nu frågade jag, fastän häftigt uppskrämd, om han själf och
min fader Paullus och de öfrige, som vi ansågo för döda, ännu lefde.
* Visserligen", svarade denne, "lefva de, som hafva flyktat från
kroppens bojor liksom från ett fängelse. Det, som I kallen lif, är
tvärtemot egentligen död. Hvarför ser du då icj^e på din fader Paullus,
som nalkas dig därborta?"
Knappt hade jag varseblifvit honom, förrän tårarne strömmade
från mina ögon. Strax omfamnade och kysste han mig och
förbjöd mig att gråta.
Då jag nu undertryckt mina tårar och åter kunde tala, sade
jag: "Jag beder dig, salige och gode fader, om detta alltså först är
det verkliga lifvet, såsom jag hör Afrikanus säga, hvarför dröjer jag
ännu på jorden? Hvarför skyndar jag icke att komma hit till eder?"
"Nej", svarade han, "ty om Gud, hvilken hela detta
världsaltet tillhör, som du ser här, icke befriat dig från din kropp, detta
fängelse, kan tillträdet hit icke förunnas dig.
Om man nu icke vidare hoppades att återvända hit, hvarest
allt är bestämdt för stora och framstående män, huru eländig vore då
ryktbarheten hos människorna, som knappt kan utsträckas utöfver
en liten del af ett enda år! Om du därför skådar mot höjden och
vill rikta din blick till vår vistelseort och eviga boning, då skall du
hvarken låna ditt öra åt pöbelns tal eller sätta din förhoppning på
människors belöningar. Genom sitt eget behag må dygden själf
leda dig till den sanna ryktbarheten; hvad andra tala om dig, det
må de själfva afgöra mellan sig; de skola emellertid likaväl tala.
Men allt detta tal finner sin begränsning genom den inskränkta
utsträckningen af de landskap, som du här ser, och öfver ingen kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
