Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
EVIGHETENS HOPP.
missbrukade lärorna om bot, aflat,
öfverlopps-gerningar, köpbara själamessor och alla andra
en Tetzels och en Leo X:des uppfinningar
under sextonde århundradet. Min öfvertygelse är
dock, att det var en olycka för kyrkan, att
man vid förkastande af läran om purgatorium
icke skilde den frän den gamla, vidt utbredda,
förnuftiga och, jag hade så när sagdt,
nödvändiga tron på ett tillstånd efter döden, i hvilket
— på hvad sätt veta vi icke, vare sig medelst
poena sensus eller endast poena damni ’) —
sådana menniskor, som icke nått sin fullkomning
eller som dött i en oafgjord ställning och ännu
icke voro beqväma för himmelen, skulle kunna
fullborda intill Kristi dag det goda Guds verk,
som här i tiden hos dem blifvit börjadt (Filipp.
i, 6). Det finnes få framstående teologer, vare
sig före eller efter reformationen, som icke hafva
användt uttryck, hvilka, medvetet eller
omedvetet, gynna en sådan åsigt som denna.
Jag kan emellertid, såsom jag förut antydt,
icke på några vilkor sluta mig till den »romer-
*) Den gamla dogmatiken skiljer i läran om de fördömdes
straff emellan foenæ damni och poenæ sensus; de förra äro
priva/iva straff, bestående i saknandet af Guds saliga
åskådande, de senare positiva qval och lidanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
