Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hvad himmelen är (Hebr. 4, 11)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
EVIGHETENS HOPP.
skan har en själ och att hennes lif icke är
såsom fänadens som förgås (Ps. 49, 41). Intill
dagarnes ände skall menskligheten tro på
själens odödlighet, änskönt det från historiens
gryning funnits en del filosofer som bestridt den.
Securus judicat orbis terrarum. Sådana
spekulationer hafva aldrig rubbat och skola aldrig
rubba menniskoslägtets fasta öfvertygelse
härutinnan.
Jag medger fritt, att man icke kan
åstadkomma någon matematisk bevisning för, att
själen eger tillvaro i och för sig, och att vårt
lif fortsättes på andra sidan det der, såsom man
kallat det, »outhärdligt nedsättande: af jord till
jord». Men den omständigheten gör oss icke
det ringaste bekymmer, då ju icke ens Guds
tillvaro kan på sådant sätt bevisas. Det är
otroligt lätt för en menniska att säga, om hon
så vill: »Jag tror icke på en Gud. Jag
befattar mig icke med att frambära något offer,
icke ens i det fördolda, icke ens på ’den
okändes och okänbares altare’. Jag anser det icke
ens mödan värdt att bedja den ohyggliga bön,
som en gång en brottsling på schavotten skall
hafva bedit: O Gud, om det fins en Gud, fräls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
