Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
EVIGHET ENS HOPP.
fall, Gud ensam vet hvad ateismen kan
uträtta. Hon kan aldrig räddas med något slags
religiös fernissa eller med dessa ihåliga
trosläror, huru mycket man än skryter med deras
djupsinniga innehåll. Hon skall gå sin väg
framåt i oärlighet och bedrägeri, i kamrar och
okyskhet, i svalg och dryckenskap, i lögn och
förtal, till dess förderfvet slukar henne; och
skepticismens enda följdrigtiga resultat är hvad
en materialismens storman redan nu öppet
proklamerat, nämligen sjelfmordets förgudande, och
att slutet på uselheten och eländet blott vinnes
genom menniskoslägtets utplånande och
förintande.1)
8. Men ack, mine bröder, huru ter han sig
icke i allt sitt armod, denna materialism, huru
smälter icke detta ispalats i dödsskuggans dal
ihop till ett intet, när en enda stråle
derofvan-ifrån, från Guds evighet, faller deröfver! Detta
glänsande metallbeläte med sitt gyllene hufvud
af förnuftsvishet, huru faller det icke och
krossas, när dess fötter af jern och lera träffas af
trons sten! (Dan. 2 kap.) Men finnes intet hopp,
ingen Gud, ingen öfversinlig verld, gifves det
*) Schopenhauer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
