Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Helvetet» — hvad det icke är (1 Petr. 4, 6)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
EVIGHET ENS HOPP.
talar för den dogmatiskt utpreglade läran om
skärselden; icke heller kan jag antaga den allt
mer och mer gängse meningen om en vilkorlig
odödlighet och jag vågar icke förkunna
universalismen såsom en skriftenlig och oemotsäglig
lära. Denna senare åsigt, nämligen att alla
menniskor omsider skola blifva saliga, har
visserligen icke så få stöd i skriften; den — eller
med densamma mer eller mindre analoga
åsigter — omfattades af Origencs, den störste och
ädlaste, Gregorius af Nyssa, den frimodigaste,
Klemens af Alexandria, den lärdaste, Gregorius
af Nazianz, en af de vältaligaste och Justinus
Martyr, en af de äldste bland kyrkofäderna;
andra nämde den med ett halft godkännande,
och till och med då man ansåg sig böra
absolut förkasta den, skedde det med kärleksfullt
deltagande och fullkomlig aktning, såsom fallet
var från sådana mäns sida, som Irenäus,
Atana-sius, Ambrosius, ja sjelfva Augustinus. I senare
tider har detta åskådningssätt hyllats af flere
store och strängt ortodoxe teologer, sådana som
en Bengel, en Tholuck m. fl. I en sådan fråga
som denna är jag visserligen ganska litet böjd
för att bygga på någon enskilds auktoritet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
