Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. »Helvetet» — hvad det icke är (1 Petr. 4, 6)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
EVIGHET ENS HOPP.
ligger till grund för denna artikel, är det ställe
hos Petrus, som säger oss, att han (nämligen
Kristus) gick bort och predikade för andarne
i fängelset, som fordom icke trodde (i Petr.
3: 19). I de textord, med hvilka vi i dag
inledt denna predikan, säger samme apostel, att
»evangelium är predikadt för de döde», och om
således, såsom också kyrkan i alla tider lärt,
dessa syndares öde icke var oföränderligen
afgjordt i dödsstunden, så måste det vara
alldeles klart och gifvet äfven för den allra
enfaldigaste, att icke heller vårt med nödvändighet
måste vara det.
Detta är nu det enda svar jag kan gifva på
eder fråga: »hvad tror du om de förtappade?»
Och min öfvertygelse är grundad på »den
lefvande Guden», som säges vara »alla menniskors
frälsare». Jag svarar med Thomas Erskine, att
»vi äro lika mycket förtappade här som der,
och att Kristus är kommen att uppsöka och
frälsa de förtappade», och mitt hopp är, att
åtminstone det stora flertalet af dem skall varda
återfunnet. Om nu en förhärdad syndare, som
skamligt älskar sin synd och föraktar sin
frälsares långniodighet, leker och gäckas med denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
