Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
EVIGHET ENS HOPP.
vore så — antag, att, såsom tusentals teologer
under århundraden hafva trott, det stora
flertalet af menniskorna i en kommande verld
blir evigt förtappadt — skulle icke vår
frälsare hafva sagt det, när han rätt fram
tillfrågades derom, skulle han icke hafva
uppenbarat en sådan fruktansvärd sanning, om det
varit sanning, till helsosam fruktan och bäfvan?
Hade svaret på denna fråga varit ett
obetingadt »ja» och hade den uppfattning, som derur
framgår, varit sä betydelsefull för det sedligt
kristna lifvet, som man velat påstå, så hade
det varit mer än farligt, det hade varit
kär-lekslöst att undertrycka det. Men hvad
innehåller nu den gudomliga vishetens svar? Är
det någonting om en gräslig pina i eld och
svafvel under billioner år? Är det någonting
i samma stil, som en bokstafsträlande och
förtryckande renlärighet predikat? Nej; utan det
är ett varsamt, afböjande svar. Det är en
allvarlig varning till den som frågat. Det är ett
tyst ogillande af sjelfva frågan. Det är en
hänvisning på en trång port och en smal väg,
såsom den enda ingång och den enda väg som
för till Guds rike. I denna usla verld är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
