Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
EVIGHET ENS HOPP.
drig finge se motsatsen: djuriska laster och
nesliga brott. Icke långt härifrån ligger ett stort
fängelse, *)■ som inrymmer omkring 1200 fångar.
Hvarje gång Westminsters klockor ringa till
bön, höra dessa fångar det. Bland dem finnas
sådana som drabbats af lagens arm utan att
egentligen vara några svåra brottslingar. Och
dessa kunna nog blifva räddade. Andra, svagare
men icke genomförderfvade naturer, hafva haft
att kämpa med svåra frestelser och så fallit i
brott; dessa kunna väl också återvinnas åt
samhället. Men så gifves det dessa, som de
som känna dem beskrifva såsom moraliska
missfoster, grymma, djuriska, oförbätterliga, om hvilka
samhället uppgifvit hvarje förhoppning. Det
är om dessa som en af nutidens store
skriftställare säger, att de äro en »ohygglig
förvridning af slägtet menniska»; de hafva en
fysionomi af hund eller tiger eller oxe; de äro
hårda, trotsiga, slöa, på allt sätt förnedrade,
mörkrets barn, lågsinnade alltigenom; under deras
lif i Londons undangömda, vanryktade
boftill-håll, ofta under jorden belägna, dit icke en
stråle af Guds sol tränger in, har mörkrets
i) Millbank.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
