Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRO DE FÅ SOM VARDA SALIGE >
149
detsamma. En son eller broder eller vän eller
fader dör — vi hafva ju alla gjort någon
sådan förlust — jag vill antaga, att de icke voro
fromma och gudfruktiga, kanske till och med
behäftade med många sedliga lyten och att
de efter ett lif, enligt menniskors vanliga sätt
att lefva, dogo helt plötsligt och icke fingo tid
att ångra sig; och när nu ett tillstånd af synd
icke kan vara ett tillstånd i nåd, så kunde de
icke, oomvända som de dogo, enligt den
vanliga dogmatiska uppfattningen, blifva frälsta.
Och likväl, när du stod der — fader eller
broder — full af sorg vid deras öppnade graf, när
ditt öra förnam de ljufliga ord af frid och hopp,
som vår kyrka uttalar öfver stoftet, när du lade
dina hvita blommor på kistan, när du hörde
det smärtsamma: »af jord är du kommen, jord
skall du åter varda» — vågade du då, du som,
om du ock kände deras synder och deras
felsteg, äfven kände allt det goda, milda,
älskvärda som på samma gång funnits hos dem,
vågade du med vaket samvete fälla den
domen — och det måste du följdrigtigt hafva
gjort, om du ärligt omfattar den åsigt jag
bestrider — »han går till helvetets ändlösa qval» ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
