Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Syndens följder (Rom. 6:1-2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom. 6: 1—2.
»Hvad vilja vi då säga? Skola vi blifva i
synden pà det nåden må öfverflöda? Bort det;
vi som äro döde från synden, huru skulle vi
ännu lefva i henne?»
Vi äro, mina bröder, när vi rätt se till,
några eländiga och blinda varelser, ensidiga,
ofullkomliga, utsatta för villfarelser, lätt bedragna
af högfärden som spelar ödmjukhet och fallna
att uppblåsas af okunnigheten som häller sig
sjelf för vetande; och derföre vända vi till
förbannelse det som Gud ämnat till vår
välsignelse och insamla hans kärleks goda manna
i käril, så besudlade än af svaghet än af
högfärd, att det växer mask och gror mögel i vårt
lifsförråd. Och häraf kommer det, att Guds
heligaste sanningar blifva utsatta för att af oss
på det förskräckligaste sätt förtydas. Det var
så redan i de första tiderna, då det fans ogud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
